Jadrans lekplatspark

Det är så alldeles fantastiskt att bara få vara med den här fina ungen, att inte ha ett enda måste eller tid att passa, att bara pausa hela tiden av ingen anledning alls och prata och fundera och leka och gissa och ha det bra.
Vi äter på Fife ikväll igen, lite tråkigt kanske med samma ställe, men det var ju ett säkert kort och Ruben vill så gärna. Vi stannar vid den stora svarta varma lena stenen. Och i parken hänger halva Splits samlade barnfamiljer, söndagkväll och sol och stiltje, sommarbörjan och grillar och festis.
Solen går ner över tallarna på Marjanberget och vi kryper in till vårt rum, tittar på film med balkongdörren öppen, och ställer ingen klocka alls till imorgon.