Kväll i Ängarna, trots allt.

Jo, jag körde.
Ynkligare än jag känt mej på länge, körde jag Hugo till mammajulafton te Brettes och vid Sunvära kvarn kom mamma och pappa och hämtade upp Ruben som blev jätteledsen när han fick klart för sej att hans mamma inte orkade med att åka till Ängarna den här julaftonen.
Hem till soffan.
Till fler tabletter.
Till en dusch och myskläder.

Till en Mattias som satt bredvid mej och sa att det GÖR inget, det blir mysigt att stanna hemma också, vi kan ju titta på en film?
Till tröstande ord åt en gråtledsen mej, man kunde ju tro att jag var fyra och inte fyrtio och aldrig skulle få se tomten mer (på den evighet det tar till nästa jul).
Till liten mattning av huvudvärken av de nya tabletterna.
Till tillräcklig bättring för att bestämma mej: Jag kör till Ängarna också, jag fixar det.
Så jag körde.

Några timmar försena.
Julmaten stod kvar på köksbordet, Janson,sylta, skinka, grönkål.
Finsläkt, tomte och lyckliga barn.
Och, om än knappast på topp, lycklig mamma.