September 2015

30 september
Teaterhotellet. Undrar hur många nätter jag bott här?

30 september
Flockwork
Alexander Ekmans Flockwork, en del i Skånes Dansteaters Playground.
Dansare alltså.
Jag upphör aldrig förvånas.
Eller avundas.

29 september
Mellandag i Malmö
Senseptembersol över Malmö. Det går lika många runt i t-shirt som i täckjacka. Jag köper inte en klänning. Sen köper jag en annan klänning. Mitt favoritmatställe Meze har bommat igen. Jag googlar annan libanesisk mat, hittar Laziza på Baltzarsgatan, går dit. Fantastisk mat! Libanesiskt, det bästa. Somnar nästan klockan sex. Skärper mej. Dricker två koppar te. Tittar på Hela Sverige Skramlar på hotellteven. Skramlar samma summa för vilken jag inte köpte den första klänningen. Längtar efter barnen. Skärper mej. Längtar efter barnen iallafall. Ser Hans Rosling ge Sverige en pedagogisk lektion i hur kriget i Syrien och flyktingströmmen därifrån fungerar. Anser Hans Rosling vara ett geni. Tittar på Playgroundfilmer på datorn, för att ladda. Tar ett bad. Tänker att det är tur att jag inte behöver sova i samma hus som en liten unge som inte sover, just inatt. Längtar efter barnen jättemycket. Inser paradox. Är tacksam över allt jag har, inklusive man, barn, hus och hotellnätter i Malmö. Tänker sova nonstop tills jag vaknar.

29 september
Hallandsås
Det är bara någon månad kvar nu innan det slingriga gamla enkelspåret över Hallandsåsen får evig vila, innan det Rhocagilsprängda tunnelprojektet är framme och i hamn, innan färden mellan Göteborg och Malmö kortas med åtta minuter rakt genom åsen. Då är det Laholmsslättens vindkraftverk SVOSCH Skäldervikens bryggor med Kullen i horisonten.
Så idag tittade jag ut på stengärdesgårdar, dammar och Kvinnaböskeskyltar över alla böljande kullar däruppe.
Det kanske var sista gången.

28 september
Vidhögehallsmåndag
Trekvart med bok i ensamhet, medan dessa bägge går på simskola.

28 september
Blodmåne
Den absolut enda fördelen med barn som vaknar mitt i natten.

Nästa gång den här supermånen visar sej är Bertil nitton år.
Då kan jag ställa klockan och gå upp för att jag själv vill.

27 september
Picknick vid Viskans strand

26 september
Ulf och Sofias bröllop
När dom här bägge fantastiska gifter sej, då knallar de in till tonerna av Rammsteins Du Hast, och sjunger med för full hals dessutom.

Då är det de själva som, istället för prästens ord, greppar mikrofonen och berättar om hur det egentligen gick till från första början, då trettioårige Ulf och artonåriga Sofia smygsågs i hemlighet, ordlöst på Majas i stan och lite mindre ordlöst i New York.

Då är det Harriet, sju år, som agerar vigselförättare, som med myndig stämma högt och tydligt frågar: Mamma! Tager du denne Ulf Cronheim till din make, att älska honom i nöd och lust tills döden skiljer er åt? (för att sedan komma på att hon glömde säga ÄKTA make och i ilskan över detta bryta av sin blombukett och allt) och sen är det storasyster Adele som tar mikrofonen från Harriet och tillägger: Eller iallafall så länge du vill.

Då är det dessutom alldeles självklart så att brudgummen krockar med ett brunnslock, blir trekvart sen till fotografering och sladdar in när det bara är en kvart kvar tills gästerna kommer. Men jag byter om på fem minuter! ropar han. Och det gör han.

Och det går ju.
Det går alltid med Ulf och Sofia.
Med en laidback inställning till livet kommer man långt.
Det är inte så noga, det är som det är och blir som det blir, och det blir fantastiskt.

Efter en gigantisk köttbuffé, glassabrering och pinataexplosion, öppnas portarna ut till ladan och bandet Trampstamp (som jag inte hade en aning om deras existens innan ikväll) river loss en hel massa sköna punkdängor. De bägge österrikarna som jobbar på bruket och hyr på Tången och därmed är lite förvirrat inbjudna, står med varsin öl i handen och tittar på det galna lilla folkhavet. Is this normal swedish music? frågar de. Even the OLD people are crazy?

Vackra människor, fina ställe, stjärnklara natt.
Vi är där vi vill vara.

26 september
Lite lördagsren

25 september
Utegymsfredag
Jag sprang slingan idag, medan tuffingarna tuffade på på gymmet. På riktigt, jag sprang slingan! TVÅ VARV. Det är tre kilometer nästan. Och jag stannade inte. (Jo, när jag plockade upp två kottar att ha i varsin handflata när jag fick håll, det lärde jag mej när jag var liten att man ska. Det ska hjälpa mot håll. Hm, det verkar lite orimligt, såhär ur vuxenperspektiv. Hjälpte ju inte mot mitt håll idag. Kanske bara funkar om man har kottar i handen från början. Jo, det provar jag nästa gång.)
Jag kanske inte var den snabbaste katten den här skogen sett. Men jag gick inte en enda gång!

25 september
Hostvab aka ”en har så kul som en gör sej”

24 september
Vabbelivabb
Från hostfronten intet nytt. Här vabbas det för fullt.
Med klossar i lådor, läsning av samma buu hundra gånger i rad, försök till ogräsrensning ute under enebuskarna och mittpådagentupplur i knä med Tiffany Persson på Apple-TV.

23 september
Farmormormormorfar
Sicken lycka Bertil! Alla di gamla på samma dag.

22 september
Åsa Fång
Artistsveriges snyggaste Fångska kom till Bua för porträtt, mitt i värsta hällregnet.
Spelade ingen roll hur länge vi satt hemma och drack kaffe, himlen ljusnade inte för det. Men det var trevligt som tusan!
Vi fick ta vår tillflykt till under tak nere i hamnen.
Nog fick vi knö lite med truckarna, pallarna, fiskelådorna och arbetarna, men det funkade fina fisken, hehe, jo, det var vad det luktade också.
Fast snyggt blev det!
Kunde han inte tro, truckförarn i jobbarstövlar.
Skasste tao kort HAER? Kan de va grannt?

21 september
Kvällen då jag tog apostlahästarna till jobbet.
Jag skulle fotografera marinbiologen Andreas Emanuelsson på ett forskningsfartyg åt Göteborgs Universitet.
Går fint, vart nånstans?
Jo, de är ute på havet och fotograferar och filmar bottendjur, men de går tydligen in i Bua hamn ibland.
Bua säger du?
Dit ska jag nog hitta.

21 september
Handins fixar gräsmattorna på Ästad
…och gå på vatten kan dom med!

20 september
Fotbollsmatch på Västkustvallen
Säsongens sista fotbollsmatch för Hugo, förlust mot Tölö hemma på Västkustvallen.
Ruben var kassör vid kioskbordet, räknade växelkronor och åt varor.
Bertil smet ideligen upp till hörnkonen och snodde den.
Solen sken och höstvindarna ven.
Och härmed börjar innebandysäsongen.

20 september
Fotmassage. Gillar han. Även när det kittlas.

20 september
Skogen
Jag älskar den. Skogen, luften och doften. Bertil somnar på min rygg. Kantarellerna är inte många, men det gör inte så mycket. Grodorna är desto fler. Och jag är ledig med mina bästa människor.

20 september
Björnbärskaka in da making
Vi plockade en hel massa björnbär på vår flakautflykt. Så många, att den förmodade banankakan vi skulle baka till Hugos fotbollsmatch, blev två istället, en banankaka och en björnbärskaka.
Kakbak och Percy Jackson och Monsterhavet.
Jag gillar den här helgen, helt fri från jobb.

19 september
Picknickutflykt med flakan till Lahall
…och på väg hem, medan vi fick stanna för att Ruben ville springa på klipporna, kom Tobbe ner från det där huset som är min dröm, det där huset där jag tänker mej att jag står i raggsockor med en kopp te och tittar på mörkgrå novemberstormar utanför.
I det huset bor Tobbe och Lotta och Gustav och Felix med sin slackline och sina surfbrädor och skateboards, numera även med ett par bikupor, och de bjöd på te med nyslungad honung från desamma, te och den vidunderligaste av utsikter, med eller utan novemberstorm.

18 september
Kommaifatt
Det är ju jätteroligt att jag får mycket jobb nu.
Men det kunde ju vara fint om det inte klumpade ihop sej så fantastiskt, utan spred ut sej lite snyggt över hela året.

Eller så är jag bara glad att jag har jobb, att mina barn är friska och att vi slipper lämna vårt hus och fly i gummibåt över Medelhavet.
Jag väljer det.

17 september
Regnbåge
Solnedgång ute över havet, duggregn över oss och en hel regnbåge i öster.

17 september
Plåtning i Botaniska
Japanträdgården på Botaniska i Göteborg. En mörk och mulen dag, en folkfattig, en tyst och stilla och lite kallvarm, där vattenfallet brusar och inte mycket annat hörs. Där plåtar vi trädforskaren Hans Linderholm till omslaget av Naturvetenskapliga fakultetens nästa utbildningsmagasin. Där letar vi träd som ser ut som storskog, där hittar vi en trissa från ett nyfällt träd med fina årsringar som luktar… nyfälld skog. Som passar fantastiskt som fond, Hans forskar på precis årsringar, han borrar in en borr till mitten av trädet och får ut en lång sticka med ränder och ringar på. Den tar han till labbet, labbet på Geovetarcentrum som är fullt av stickor och trissor.

Hans har en mammut på tröjan och har varit på Svalbard och jobbat.
Men på Svalbard finns väl inga träd? frågar jag.
Nä, svarar Hans, men drivved. Vi har hittat drivved som vi undersökt och funnit att det kommit från Ryssland.
Isbjörn då? frågar jag. Såg du isbjörn?
Nja, svarar Hans, på långt långt håll. Jag åkte till Svalbard utan att se isbjörn och jag åkte till Antarktis utan att se en enda pingvin.

Där, i Japanträdgården, hade jag kunnat stanna och sitta hela dagen. Läsa en bok. Lukta på naturen och lyssna på vattenbruset. Botaniska. En pärla för en bonntös i stan.

16 september
Ringhalsanställd lär bebis om innebandyklubba
Jag var inne på Ringhals idag.
Det var jätteroligt, för första gången nånsin fick jag komma in och se vad min man gör på jobbet.
Fast det var inte med honom jag fick gå, ack nej, det var med Seko-tidningen.
Men icke desto mindre roligt!
Jag kan ju då inte visa nånting från detta besök.
Visserligen ska det in i nämnda tidning, men med den bibban papper jag fick läsa igenom och skriva under och yppandeförbud och avbildningsförbud hitan och ditan så vågar jag inget annat än att istället blogga ett par bilder på den där anställde i färd med att lära sin yngste son skillnaden mellan innebandy och fotboll.

15 september
Tjärnö
Vi åkte upp till Tjärnö utanför Strömstad idag, Robert och jag. I ösregnet.
Robert hoppade mellan vattenpölarna i sina hipstersneakers, men uppgradering ändå, sist hoppade han runt i converse.

Koom i Koostervaals… sjöng jag. Hela tiden. Robert föreslog att jag skulle försöka nynna på nån annan sång istället. Jag försökte med Empire State of Mind ett tag, men det funkade dåligt ändå. Det stod ju Koster överallt. Kosteröarna, Kosterhavet, Kosterbåtarna, Kosterfjorden, Nordkoster, Sydkoster. Man såg Koster mellan klipporna när det klarnade upp litegrann.
Lyssna, sa Robert, missljudet i bilen låter exakt som introt till In the Air Tonight med Phil Collins!
Men det hjälpte inte heller.
Dejeliga mö på Kosterö, du min lilla glada fästemö.

Vår forskare Olga forskar på sjöstjärnor. Hur dom förnyar sej och växer ut en helt ny arm om dom förlorar en. Hur den förlorade armen itself kan växa ut en ny kropp! Om hon skär av en sjöstjärnearm kan den fortsätta leva hur länge som helst, armen alltså. Låter blodigt och mordiskt, men vet ni, bebisar funkar lite samma. Spädbarn kan återskapa organ. Det är sant! En avklippt fingertopp kan växa ut igen på en riktigt liten bebis. Don’t try this at home, dårå.
Olga gav Robert en sjögurka. Sjögurkan var sträv och mjuk och lite guppig. Om den känner sej hotad kan den spy upp hela sej, berättade Olga, alla organ och hela innanmätet! Så äter den som jagar upp innanmätet, och så återskapar själva sjögurkeskalet hela sitt innanmäte och överlever. Det är ju precis hur fräckt som helst.
Och om den känner sej lite rädd så kissar den när man håller i den, sa Olga till Robert. Se där, nu kissar den!

Det var en döfin dag på Tjärnö idag, trots det ihållande ösregnet.
Det var en långa vattenfyllda timmar på motorväg, men det vägdes upp av en fantastiskt fin och rolig och snäll forskare, samt en reporter jag trivs oerhört bra tillsammans med.
Ut på hav vi gå, där som marelden blänker så blå.

14 september
Aomen, nu drar jag till Thailand en sväng då… SKOJA.

13 september
Nittontusenfemhundrafemtio spänn!
Vet ni vad ni gjorde idag, regntrotsande hjältarna?
Ni samlade ihop nästan TJUGOTUSEN till Rädda Barnen!

Camilla och Mattias Gustavsson
Gith och Fredrik Svahn
Peter och Louise Inglund
Irene och Jörgen Jarlebris
Bertil och Marguerite Svahn
Hanna Haugness och Peter Gustafsson
Jessica Westerberg
Lisette Arvidsson
Rebecca Kling Lindqvist
Anna Albertsson
Lisa Svahn
Kjell och Kristina Svahn
Inger Wennerlund och Göran Lindblom
Mia Svahn och Olof Claesson
Maria och Malin Andersson
och Sofia Berglin.

OCH, alldeles SÄRSKILT tack till er som gett en peng utan att ens få nån bild för det!!

Susanne Hilmersson
Ingemar och Anna-Stina Arnesson
Anders och Lisa Agnvall
Ewa och Bengt Arnesson
Ewa Åkesson
Ulrika Klasson och Pamela Larsson
Wille och Andrea Engelbrektsson
Lotta och Johan Eklund
Victoria Dragstedt
och Linnea Kjellberg.
Ni är HELT FANTASTISKA hela bunten!

Nittontusenfemhundrafemtio! Det är ingen potta skit.

13 september
Alldeles strax är det fotograferingsdags
Det regnar inte nu, men prognoserna säger att det kommer.
Fast vi kör ändå, ta med ett snyggt paraply vetja!
Mellan 10 och 12, vid fyren i Bua.
500 för ensam (du får två bilder) och 1000 för gruppbild (du får fyra bilder). Välkommen!
Och en bonus: Mathias på picno.se har lovat att om man sen beställer printar av honom går även alla de pengarna till Rädda Barnen. Fint va?

12 september
Bröllop under regntunga moln

11 september
Jag har TRÄNAT. På riktigt alltså.
Tänk att det krävdes lite Johan Eklund och lite bröllop och lite bugg för att få mej att försöka mej på nåt som liknar träning igen.
Dom där andra atleterna ska vara med i geggamojjakampen Toughest i Göteborg om några veckor och måste således öva lite på sina dra-sej-uppför-grejer-muskler, medan jag helt lojt och livsnjutigt bara la ner varenda station så fort det blev lite jobbigt.
När dom andra gjorde plankan i trettiofem sekunder la jag av efter fem. (Alltså plankan! Ser sjukt lätt ut. Är icke.) När dom andra gjorde riktigarmhävningar hävde jag på knä. När dom andra hoppade jämfota upp och ned för den högsta stubben gjorde jag lite stepup på den lägsta. När dom andra hoppade indianhopp runt slingan joggade jag lite fuskhemligt bakom. (Funkade skitbra tills Johan tjöt: Spring baklänges!)
Nina kom och slog sej ner på en bänk och kollade på (hon ska springa en annan geggamojjakamp imorgon som heter Tjurruset så nån måtta får det väl vara med uppvärmning) och sa: Alltså Malin, när man tittar på er så ser man faktiskt inte att du är en sån som inte har tränat på tio år, och jag tänkte: Tio år? och så protesterade jag och sa att jag minsann var ute och sprang runt Skogskyrkogården en gång när jag bodde i Stockholm. Fast sen tänkte jag vidare att det ju var innan jag blev ihop med Mattias och vi har varit ihop i nio år nu. När jag bodde i Umeå var jag och simmade i simhallen, två gånger tror jag. På Gotland var jag också i simhallen och simmade, en gång. I Gävle sprang jag faktiskt slinga lite då och då, men nu är vi ju plötsligt TJUGO år tillbaka. Fast innan DESS var jag skitbra på att springa. Ja, ganska bra iallafall. Åtminstone medioker. Orientera kunde jag. Jag var bättre på att hitta rätt än jag var på att springa. Det var huvet som inte riktigt hängde med, då heller. När det blev jobbigt att springa, gick jag. Varför ska man göra så man mår illa liksom, när man kan må bra? Det här med ”må bra efteråt” har jag aldrig hajat.
Så därför blir det ändå lite bilder från Johans lilla träningstimme uppe på Buas fina utegym, uppe vid Mulleplan. För att jag gjorde fem sekunders planka istället för trettiofem, och tog kort istället innan nästa station tog vid.
Mycket bra. För bilder måste vi ju ha, eller hur?

11 september
Anna i Sotared
Det är ett ganska ensamt jobb, det här frilansandet. Oftast sträcker sej mina mänskliga kontakter (de dagar jag inte är ute på jobb förstås!) till att dricka tiokaffe med någon mammaledig (ja just det händer säkert en gång i halvåret iallafall!) eller vara en såndär skitjobbig förälder som dröjer kvar extra länge vid förskolehämtningen och bara pratar strunt.
Men så vissa dagar glimrar det till!
Idag var det stövelklätt hästhagejobb hos Anna utanför Långås och i hästhagen en alldeles fin liten pärlperson, en sån man liksom vill stanna kvar hos lite extra (sådär som på förskolan), bara för att det är fint och roligt och man, ja, klickar.
Såna dar vill jag inte byta mitt jobb mot nåt mer jobbarkompistätt för allt i världen.

10 september
Nya möbler önskas
Idag köpte vi ett gammalt sideboard av Lisette, som Mattias körde hem på flakan. Bredvid köksbordet ska det stå. Det kommer bli jättefint. Fast köksbordet kommer inte få plats. Eller, vi kommer inte få plats att gå emellan. Hm. Ingen som har ett gammal köksbord, inte mer än två meter långt, gärna i teak eller lite rödbrungammalt sådär, eller vitt, vad vet jag, det kan vara mycket som är fint här i världen, med tillhörande stolar, gärna pinnstolar? Jag är spekulant.

9 september
”Mamma borta”
Såja. Buu åt ettåringen och friden är åter här.

9 september
Skolfoto-alternativ
Mina ongar. Inte alla helt jättehappy över att bli fotograferade just idag, när jag liks ändå har storblixtarna uppmonterade efter ett porträttjobb tidigare idag.
Femåringen kan en alltid lura till skratt men ettåringen är värre.
Ettåringar är alltid dom svåraste.
Vad menar du? Ska jag inte få titta i min buuu just nu??

9 september
Fyra frågor i Hallands Nyheter
Bara Varbergsborna fattar att det är fyren i BUA som menas, så det inte står ett gäng klockan tio på söndag nere vid Subbe fyr och undrar vart jag håller hus…

8 september
Plommonträdet.
Populärt i kylig sensommarsol.

8 september
Knattefotboll
..som mest blir YTTEPYTTE-knattefotboll, när Bertil kickar igång och jagar bollar all along the watchtower.
Han gillar bollar, den. Älskar bollar.
Han kan inte säga boll, konstigt.
Han kan tre ord, buuu (betyder bok, när han vill läsa bok säger han buuu) och dää (där, såklart) och bo-tta. (Borta. Mamma borta, i hans favoritbok, TACK för den fina boken Guro!!)
Han har så smått börjat säga hej också, men inte boll. Boll jagar han bara. Och sparkar. Med vänstern, företrädesvis.
Pappan är mycket nöjd. Vänsterfotade spelare är bra, de blir så oberäkneliga!
Säger pappan.

7 september
Beyblade
Sen Ruben knappt kunde prata har han spelat bäjbäj med storebrorsans grejer.
Nu har han ärvt dem, och de går varma här, var dag, alltid.
Ikväll har de högljudd match däruppe, Ruben och Eddie och Nellie.
Snart ska lillebror sova i samma rum, då får de sluta, det kommer bli gråt och tandagnisslan.
Att tvingas sluta spela beyblade kan vara kris och katastrof.

-Jag längtar tills jag börjar i ettan mamma.
-Gör du? Vad kommer ni få lära er då?
-Vet inte. Men när man går i ettan får man ta med sej beyblade till fritids.

6 september
Bordsplaceringen
Alltså, den här legobordsplaceringen som Albin och Noel byggt! Helt fantastisk.
Jag fick vara ängel.
Magnus var Darth Vader, Lisa var Lisa Simpson (fast eh, utklädd till Maggie) och Hans-Erik var såklart tomten. Mattias var en vit stormtrooper med jetpack och pickadoll.
Good job, Albin och Noel!
Synd att jag redan är gift, annars hade jag snott idén.

6 september
Skogen
Det var ingen bra svampdag i skogen idag, men luften och sällskapet var toppen.

5 september
Magnus och Jessica
Jo. Nedan följer rekord i antal bloggbilder på ett inlägg, tror jag. Men jag vill ju visa allt, från bestmans blompåsättning (oerhört SNYGG bestman på det här bröllopet faktiskt) till Magnus snabba reträtt i kyrkan när ringen var färdigpåträdd och han lutade sej fram för att kyssa Jessica och prästen ba APPAPPAPP, där var han lite väl het på gröten.
Sen glömde prästen vad Mattias hette och sa eeeh….RINGBÄRAREN istället, ska jag kalla dej för Frodo? och Mattias svarade: Nä, säg du Gollum.
Regnet duggade liksom riskornen, Albin och Noel hade byggt värsta fina legomodellen för bordsplacering, det var tal och det var skratt och det var tårta. När natten kom åkte slipsen upp i pannan och ute smattrade skurar, inne lyste varmt och dansades loss, längelänge, galet roligt.
Efter en svettig runda bugg med Johan (alltså jag kunde! Jag visste inte att jag kunde bugga!) fick jag sätta mej ner skitlänge, sådär illamående som en blir när en, ehe, inte har sprungit en meter på tre år och just gjort sitt första varv på slingan. Bugg som träning kanske? Då kanske till och med jag skulle vilja börja träna.
Och dagens finaste komplimang (förutom alla dom som bruden och tärnan helt välförtjänt överöstes med) fick jag när jag stod med en mustasch-drinkpinne under näsan och sa till Jonas: Kolla, snyggt va? och Jonas svarade: Du Malin, du hade till och med varit snygg i SKEPPARKRANS.
När brudparet (som numera kallar sej Svahn båda två) åkt hem, körde musikern igång Judas Priest, och det blev headbangning för hela slanten framme vid scen av några tappra själar med ork kvar.
Klockan fyra slocknade jag i samma sekund som mitt huvud nuddade kudden, bara en och en halv timme från att ha DYGNAT eftersom Bertil slog upp sina blå 05:30 imorse och tyckte det var lagom morgon då.
Bra dag att nästandygna på.

4 september
Goettermedda från Bua strand.

4 september
Det finns en annan värld än Jimmies.
Det här är från Wiens respektive Münchens järnvägsstationer.
Massor av folk som kommer de tågburna flyktingarna till mötes, med mat, kärlek och berg av blöjor.
Det är de här människorna jag tror på.

Vi kör på fotograferingen.
Mellan 10 och 12 nästa söndag, den 13/9, finns jag nere vid fyren i Bua.
Kom om du vill ha en bild på dej själv, din mamma, din käresta, ditt barn, din vandrande pinne.
Femhundra kronor kostar det, så får du (nån dag senare per mejl) två högupplösta bilder.
Tusen kronor om du vill ha fler varianter, om ni är fler som ska samsas, då får du fyra bilder.
Regnar det katter och hundar, ställer vi in och tar en annan dag, jag meddelar detta här isåfall.
Swish eller kontanter, jag sätter in rubbet till Rädda Barnen.

(Idag fick jag en femhundring av en man. Jag vill inte ha någon fotografering, sa han, men ta dom här pengarna till din insamling.)

3 september
Titta inte här om ni inte vill se en bild på en död flyktingpojke.
För jag visar en bild på honom. Den lille pojken. Som drunknade när hans båt kapsejsade på vattnet mellan Turkiet och Grekland.

Han flöt iland igår på stranden i Bodrum i Turkiet, i sin lilla röda tröja, sina blå shorts och sina små skor.
Dom små skorna som hans mamma och pappa knutit på honom, innan de gav sej ut. Tröjan som de dragit över hans huvud.
Föräldrarna, som hade tagit med honom bort från IS-belägringen i Kobane och flytt mot ett nytt liv, för att de inte hade något val. För några år sen hade de normala jobb och hus och barn som gick till skola och förskola, nu måste de lämna allt de äger och har, för de har inget val.
De hade betalat 20000 kronor per person till människosmugglarna för att få plats på den lilla skitbåten över till Kos och Europa, den lilla skitbåten som kapsejsade så fort de kom ut på öppet vatten, ingen som inte kunde simma hade en chans.
Den här pojken fick aldrig se Europa.
Pappan får fortsätta ensam.
Båda hans söner spolades tillbaka till Turkiet, och andas aldrig mer.
OCH JAG HATAR DET. JAG HATAR IS OCH JAG HATAR ATT MÄNNISKOR SKA BEHÖVA LÄMNA ALL SIN TRYGGHET OCH JAG HATAR MÄNNISKOSMUGGLARE SOM KRÄVER LIVSBESPARINGAR UTAN ATT TA NÅT JÄVLA ANSVAR ALLS OCH JAG HATAR SVERIGEDEMOKRATER SOM STÅR I DYRA KOSTYMER OCH DEBATTERAR I TEVE OCH JAG HATAR HELT VANLIGA SVENSKAR SOM MINSANN INTE ÄR SVERIGEDEMOKRATER FÖR RASIST ÄR MAN JU INTE MEN VI KAN JU SITTA HÄR UPPE OCH ISOLERA OSS, KLAPPA VARANDRA PÅ AXELN OCH KONSTATERA HUR BRA VI HAR DET OCH FÖRRESTEN SÅ VILL VI INTE SE SÅNA HÄR BILDER PÅ KRIG OCH ELÄNDE ALLS FÖR VI MÅR SÅ DÅLIGT DÅ OCH DET VORE JU ÄNDÅ GANSKA JOBBIGT OM DET HAMNADE ETT FLYKTINGBOENDE HÄR I NÄRHETEN FÖR VEM VET VAD DOM KAN VILJA SNO, FOLK KAN JU INTE SKILJA PÅ MITT OCH DITT LÄNGRE OCH DET HAR MAN JU HÖRT ATT KRIGSTRAUMATISERADE ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN HAR INGEN RESPEKT FÖR ANDRAS SAKER OCH VI HAR ALLT SETT ATT TIGGARNA UTANFÖR ICA HAR MOBILTELEFON OCH DOM ÄR HELT KLART ORGANISERADE, FRÅN OSS FÅR DOM INGA PENGAR IALLAFALL, VI TÄNKER INTE BIDRA TILL NÅN ORGANISERAD BROTTSLIGHET OCH BLABLABLA OCH JAG ORKAR INTE. Jag orkar inte.
Det ser ut som att Bertil ligger där. På stranden, med blött hår och små skor.
Jag kan nästan inte andas.

Vad kan jag göra?
Skänka kläder, skor, blöjor, pengar.
Jag kan ta kort, det är jag bra på.
Jag kanske kan ta porträtt på folk och låta alla pengar gå till Medelhavet?
Jag kunde ju ställa mej nere vid fyren eller på Båle en viss tid och så kunde folk komma dit och bli fotograferade?
Kanske nästa söndag, då har jag ingenting bokat. Den 13/9?
Mellan tio och tolv?
Om det inte regnar, då tar vi en annan dag.
Du får ge hur mycket du vill, men minst 500:- och så får du ett par bilder högupplösta sen. Minst 1000:- om ni är syskon eller flera och vill ha någon mer variant.
Prick allt går till dom som behöver, det kostar mej ju inte mer än min tid.
Är det någon som skulle komma då?

2 september
Kontorsdag. Komma ifatt.

1 september
Och här kommer… REKLAM!
Söker ni nåt närproducerat, företrädesvis tjänstebetonat (frånsett mat och underkläder då), lite odefinierat sådär?
Då kanske jag kan bistå med valfri hjälp via mina följande, grymma företagarkollegor.
Blandad kompott är vi. Here goes:

Malin – http://www.malinarnesson.com
Poo – http://www.espeviksgarden.se
Karin – http://www.karinsmassage.com
Sophie – http://www.profilebysobei.se
Victoria – http://www.victoriasinterior.se
och Pia – http://www.bhpia.se

Väl mött!

1 september
Lunchdejt på Hattaviken
…med så många kvinnliga egenföretagare vi kan hitta på Årnäs och Väröhalvöarna.
Skitbra är det. (För att inte tala om trevligt.) Idag har jag lärt mej om:
-Fakturamallar
-Företagskopplad swish
-Att Hattaviken är en helt fantastisk lunchrestaurang som kommer ut med både glutenfritt bröd och glutenfri efterrätt.