Före millennieskiftet satt jag på julmarknad och sålde av min dreja-på-konstskola-och-glasera-med-brunt-och-smågrus-produktion.
På den tiden kunde jag alltså få till såna här skålar.
Inte en enda sparade jag till mej själv.
Dumt.

Idag när jag försöker få till något liknande (och denna gången bara åt mej själv) så, nä, då går det inte.
Det blir bara hopsjunkna håliga tallrikar av förmodade fruktfat.

Imorgon är jag off drejskivan.
Imorgon är en annan dag.

Nittonhundranittionio var året då jag drejade senast.
Jag var ganska bra på det, vill jag minnas.
Fick upp höga krus och breda skålar.
Det var i Gävle, på konstskolans årskurs ett, och grön av avund såg jag på när treorna fick bränna raku.
Eld, sågspån, metalliskt resultat, skitsnygga krackeleringar.
Sen kom jag in på fotoskola på Gotland och flyttade från Gävle, gick varken tvåan eller trean.
Fick aldrig chansen att bränna raku.
Förrän nu.
För nu ska Tammy ha rakukurs, och innan vi bränner nästa helg ska vi TILLVERKA.

Låt oss, ehum, sammanfatta det hela med att det inte var så lätt som jag minns.

Inga fler chanser till brittsommarhelger på sjön.
Men den här melankoliska oktoberkänslan som varje år drabbar mej vid båtupptagning dämpas iallafall en smula av lyckligheten hos pojke som får köra kran.

Söndagseftermiddag i Falkhallen.
Hallandsuttagningen av Skapa Dans, i år med bara två bidrag, och en mellanakt.

…på väg ut i Pokemonland.

Skogen - tevespel 1-0.
Men inte en ätbar svamp att vi hittade.
Bara fullt av fejk-kantareller, brandgula och lätta.

Inget annat än stormvindar i sikte.
Nu fick dom här hummertinorna plockas upp ur havet (tomma) en sista gång, och lägga sej att vila till nästa höst.

Idag tackar vi världen för lagfest i Bua, som gör att stadsflyttad storpojke ramlar in klockan ett på natten, ger varmsköna godnattkramar till yrvakna vuxna, somnar i bäddsoffan bredvid Ruben och gör våran lördagsfrukost alldeles underbart fulltalig igen.

-Mamma, får vi öppna det där sling-spelet däruppe?
-Vilket sling-spel?
-Det där man skjuter puckar, som du har gömt inne i erat sovrum?
-Eh… jaha, det har ni hittat ja?
-Ja, får vi öppna det?
-Eh… det skulle ju vara en, eh, present.
-Men om vi står såhär gulligt? Snälla mamma?

Jaja.
Om mina problem inte är värre än såhär, så har jag det nog ändå rätt bra.
Namaste.

Kvällens landning: Hummer nummer fem och sex.

Note to self:
Gå inte förbi ett tyngdtäcke för 299 kronor och minns att din man sagt att ett sånt kanske skulle vara bra till honom, när du tagit bussen till Ullared för att köpa något litet och lätt.

…och två stolta fjällskivlingar stekta med rödlök till middag.

Lycka är en pappa som kan höja cykelsadel åt en.

Och.
Att ha en brasa att gå in och sätta sej framför när man sett nästan nittio minuter fotboll på Västkustvallen i hällande regn.

Överhängande ovädersmoln, och upplockning av Pippi innan regnet faller.