Så rullade vi mot Borås.
Bertil ska springa orientering tre dagar i rad och bo på skola med resten av OK Löftan, Mattias drog sova-på-luftmadrass-i-skolsal-lotten och jag och pappa myser i husvagnen i novembermörkret på Borås camping.

Den gråaste dagen.
Och den finaste.

Ett osannolikt solsken sprack upp och strålade rakt in på våra bänkrader, när ceremonin var slut och Ljus och Värme började spelas.

Mamma är död.
Men hon finns här överallt.

Dimgrå dagar.
Jag lyssnar på Joni Mitchell och skriver begravningsband och lunchar med Krille på Gästis och löser korsord i soffan.
Yllefilten är på.
Det blir mörkt tidigt och Mattias jobbar över och barnen ska iväg på träningar och jag lagar middag av vad som finns i kylen, idag blev det dinkelpasta med halloumisås och morötter.
Och väder för höstens första brasa.
Det är inte särskilt kallt ute, inte särskilt varmt heller, sannerligen inte särskilt ljust.
Det är november och på torsdag begravs mamma.
På Hallandstrafikens hemsida lever hon, där står hon och Bertil och väntar på tåget vid Falkenbergs station.
Jag frågade henne innan hon dog om hon ville att de skulle plocka bort bilderna på henne, eller om pappa ville det, men det ville de inte.
Och jag blir så glad varje gång jag ser henne.
Hon har funnits.
Nu är hon guldbokstäver på sidenband, den svarta pennan tjorvar och fastnar och smätter ut små färgstreck.
Jag blir frustrerad och sen struntar jag i det.
Man får välja sina strider.

Strandspring, fotokonst och Ferrarisamling.

Sanddynsspring på Hallandsfinalen.
Perfekt tävling för en fotograferande åskådare.
Annars ser man sällan skogen för alla träd.

Höstlov på slutspurt, strax åker dom här tre till Pingvinen och badar loss.

Jaha, nähä, det här är en sport jag inte begriper mej på.
Det gör ont i mej när jag ser nån annan helt lagligt strypa min unge, och sen när den jäveln strypt färdigt och domarn bryter matchen så lyfts helt plötsligt Hugos arm i luften, för då hade visst han gjort nån nedtagning i början som gav poäng och stryparn blev utan trots att han låg uppepå och såg helt vinnande ut.
Förlust, vinst, vinst, förlust.
Och silvermedalj är ju kul.
Men vänjer mej gör jag väl aldrig.

Det bästa vi har osv.