...och bjuder inte in till långskärsdans. Bara lite försiktig tvåmannastepp.

Generatorn är det.

Pappan på helgjobb, en kopp te, brasa och varma ungar.
Bilen är visserligen död men vad gör det om hundra år? Eller i perspektiv av annat.

...och tycker att det räcker nu med förseningar på väg hem till fredag.

...håller på i studion idag, och nålar upp veck med fiskelina.
Rätt trevligt att sitta här och ha jobbarkompisar.

...om man inte lämnar sin plats framför brasan.
(Höjden av vardagslycka: Att ärva storebrors avdankade leksaker.)

Jag ser, läser, och vet inte om jag ska bli arg, rädd eller ens förvånad.
Sätter på tevatten.
Och lägger Ani Difrancos To The Teeth-skiva i stereon.
En bit in i första låten:

but in my humble opinion
here's what i suggest we do:

open fire on hollywood
open fire on MTV
open fire on NBC
and CBS and ABC
open fire on the NRA
and all the lies they told us
along the way
open fire on each weapons manufacturer
while he's giving head
to some republician senator

and if i hear one more time
about fool's rights
to his tools of rage
I'm gonna take all my friends
and I'm gonna move to Canada
and we're gonna die of old age

I förmiddags la sej snön, en liten stund.
("Bettil ha nappen liten tund")
Vi tänder brasan i minusgraderna och leker tåg.
Snart ska jag ner till bastun i hamnen och bada med vänner.
Värme i en frusen värld.
Idag går Amerika till sina vallokaler.
Imorgon har vi president Clinton eller president Trump, om det vet vi ikväll ingenting.
Dock, tanken svindlar.

Utan att trötta ut er med detaljer kan vi bara konstatera att det var inte mycket som gick rätt idag. Men som tur är finns iallafall Andreas och Audio Video i Varberg som inte ser problem utan mer möjligheter. Jag fick hänga i deras källare och kolla hur det går till att maskinframkalla bilder nuförtiden. Och där löste sej ju några av knutarna iallafall.

Det är inte många sekunder av innebandyspel den här ungen håller tungan inne i munnen.

Det snöar yttepyttelite. Det faller tunna små prick-flingor ute och inne i lagårn står Mattias och kapar ved till vintern.

Idag fick de spela sin första riktiga match tillsammans, den uppklivna junioren och så den gamle, som gång på gång återkommer efter "sin sista match". Motståndarna Veddige ställde upp med ett lag som enbart bestod av folk födda på nittio- och nollnolltalet, en smula yngre än gubben som föddes 1975. Men som fortfarande prenumererar på platsen i utvisningsbåset. ("Kan väl JAG inte hjälpa att han vägde tjugo kilo och flög som en tallevante?")
Igen! ropade Bertil där han satt i morfars knä, när pappa för andra gången blev utblåst.
Det är kraft i gubben än. Och fart i bena.
Och när han väl bestämmer sej för att vila dem för gott från serieinnebandy (sådär 2038) så är unge herr Berglin en fullgod ersättare.
"Han är till och med bättre än jag var när jag var lika gammal. Han spelar smart, med låg tyngdpunkt. Jag bara KUTADE."

...och äntligen hemma ligger Ruben och Bertil i pyjamas och kollar på Lorax i Rubens säng.
Det är precis hit min kropp har velat hela dagen.
Hit, och till brasan därnere.

Nedriven kontaktledning, sa dom. Nedriven kontaktledning i Ramlösa utanför Helsingborg.
Landskrona blir tågets slutstation, sa man i högtalarna. Från Landskrona kommer det gå ersättningsbussar.
Det regnade i Landskrona. Det regnade på stationsplattorna, på de tomma bussavgångsplatserna och på den vansinniga mängd människor som stod där och hukade i regnet och väntade.
Inne i busskurerna stod folk på tårna på varann. Under den intilliggande mataffärens entrétak knödde fler. Och så dom som hade paraplyn. De stod vid hållplatserna. (Vid alla hållplatser stod de. Det stod ingenstans från vilken av de cirka tio hållplatserna ersättningsbussarna skulle gå.)