Mörka moln

Den långa versionen:
Efter en vinter av drevköp och propellerköp, samt en vår spenderad “ute på båten” för mekanikern i familjen för att äntligen kunna få upp farten litegrann på sjön (även om jag varit fullt nöjd med att puttra i femton knop till Sönnerö, jag behöver inga Marstrandssemestrar eller helger i Fjällbacka) lyfte Svenningsson i båten i hamnen och vi gav oss ut.
Strax efter att hamnens treknopsbegränsning upphört, började det.
Det hände ingenting. Varvtalen gick upp upp upp, men fortare än sex knop gick inte båten.
Tillbaka till hamnen. Promenad hem. Gamla propellern hämtades, i med nävarna i vattnet, ny propeller av, gammal propeller på.
Ny tur. Sex knop. Sjutton svordomar.
And it kept rolling.
Om något kan gå fel, kommer det gå fel.
Högerstyrd och vänsterstyrd, utväxlingar och invecklingar.
Jag fick räkna propellervarv medan Mattias snurrade motorn för hand, same procedure både på båten och hemma i garaget med gamla drevet, siffror blev olika och propellern snurrade ömsom medsols ömsom motsols, vilket gav huvudbry och irritation och ilskeutbrott och en hel massa skäll, milt uttryckt.
Såhär är det. Vad jag tänker när någon säger växellåda:
Jag sitter i bilen. Vrider på nyckeln. Lägger i ETTAN. Sen TVÅAN. Sen TREAN. Sen FYRAN. Sen FEMMAN.
That’s it. Jag vet att jag inte är ensam. Men det finns människor som inte kan FÖRSTÅ hur man inte kan begripa the science of a växellåda. Just sayin.
När sedan båtens startmotor pajade också pga för många teststarter för att kolla propellersnurrarhåll, då bröt helvetet löst och stannade så.
Den här sjösättarlördagen blev helt enkelt lite sådär.

Den korta versionen:
Gud så gött att äntligen få leva båtliv på bryggan igen!

Smatter på tak

Regn och vindar drar in, sjösättningen av båten blåser bort, och plötsligt finns en massa tom tid att sitta i uterummet, lyssna på regnet, äta salta pinnar och bara vara fredagsledig.

Ruben

Kvällssolen studsar från Hallenfurs övervåning rakt in på mitt kontor där den här kommer in och frågar om vi kan titta lite på gamla skärmsläckarrullande bilder istället för att gå och lägga oss på direkten, just ikväll.
Det kan vi.
Men först: ytterligare en till bildspelet.
Annat vore synd på en studsande sol.

Dinosaurieben från Danmark

Upptäcksfärd på Båle med två små äventyrsresande.
Styvmorsviolen blommar i hav i år, kastanjer fyller fickor för att kastas så det säger plums, och har krabborna vaknat ännu ur sin kallvattniga vintervila?
”Du är min vän Rasmus och det här är dinosaurieben från Danmark”.

Lördagsfotboll

Vissa går glammig rundvisning på Anfield (så nära den arenan de kommer den här helgen) och andra kämpar hårt på konstgräsplanen bakom Kullaviks idrottshall.

YNWA

Nu drar det här lajra gänget till Liverpool för att förhoppningsvis fira serieseger på söndag, även om de knappt tror det själva (fast å andra sidan trodde de inte att samma lag skulle slå Barcelona med 4-0 i tisdags heller).
Inte för att de har lyckats få tag på matchbiljetter, bästa försöket hittills kostade 6000 styck.
Men snyggaste armbanden har de iallafall, flong nya från LeFinks läderkällare.
Hejar gör vi här hemifrån med!

Hemåt

Stormvindar viner, ovädret hägrar i horisonten.
Från flygplatsen lyfter inga plan, folk trängs överallt.
Det mörkskyade ovädret ersätts av en dimmig, obestämbar smog och plötsligt får vi ändå lyfta, första planet iväg, skämmigt urskuldrande skyndar vi genom gaten framför stackarna som väntat sen klockan sju imorse.
Genom ett Europa, osynligt under tätt molntäcke.
Österlens backafall, välkommen hem.

Fiskspa

Regnet fortsätter falla, så vi tar våra sista euros, går över gatan och stoppar ner fötterna bland nafsande fiskar.