En urledaxlad farmor i mitella, men visst blev det midsommar i Ambjörntorp i år också.

Den här odlarpojken fick några skott av växthusmästar Nord Svahn på Trossvägen.
Och skam om det inte ser ut att bli ett alldeles eget växthus på Lotsvägen den här sommaren ändå.

När kvällen bjuder på lågt stående sol och villiga örsnibbsmodeller (mitt nyaste roligaste ord!) tar jag mina grejer och traskar bort till Tross för lite smyckesfotografering.

Snart i en webshop nära dej.

Inneutekväll i schersmindoft.

Dom här två hittade jag, hängandes vid vägkanten, på min väg hem från Susanne.
Tunga regnmoln i luften, “jag vill gå in, han vill vara ute, vi vet inte vad vi ska göra”.

Så kom dagen när de fick veta vad geocaching är.

(Och också dagen då de fastnade i ett taggigt snår i jakt på den första, som de aldrig hittade, samt ramlade baklänges på rygg ner i träsk i jakt på den andra, som de heller inte hittade.
Men det är en annan historia.)

Sommaren har kommit, Susanne är här!

Ikväll satte Bertil en farlig fart, ut på tredje sträckan i sitt livs första stafettävling.
Med morfar som osynlig skugga (som aldrig heller behövde vara något annat än just osynlig skugga) fortsatte han att kuta och kuta, och rätt dessutom, och växlade glatt över till Hugo på fjärdesträckan, utan att tappa mer än ett par placeringar.
Det här är hans sport.
Vi har hittat den.

Hela familjen Ericson/Eriksson i sommar: Närapå bofasta på Ronja Rövardotterspelplatsen på Teatergläntan i Falkenberg.
Tony är Borkarövare, Alexandra är Undis, Cornelia är grådvärg och Vilmer och Majken är rumpnissar.

Men eftersom bofasta är en högst glidande beteckning och Tony och Alex fortfarande (i teorin) har vanliga jobb så faller det på min lott att köra grådvärg och rumpnissar till grådvärg- och rumpnisserepetitioner, som sker på praktisk sommarlovs-dagtid (ja, mest för alla barn som bor i Falkenberg och kan cykla, alltså).
Men, då får jag (och min lille teaterglade miniperson) ju sitta med och kolla!
Och, såhär på första kostymrepdagen dessutom vara nummer ett att se den gulligaste rumpnissen i hela världen komma krypande bakom stenarna.
Vi, och Teatergläntans tre ekorrar.

När så min miniperson sen får krypa upp och själv hoppa över Helvetesgapet, då är lyckan komplett.

Hela den här dagen: som en manet, som en av de nya blåa brännmaneterna som drivit in med junivågorna.
Dåstung rastlöshet , två timmars eftermiddagssömn på båten, huvudvärk och varmkallt.
Tur att sommarn är full av fler dagar.