Rekordmånga pandemitrötta sommarfirare samsades nere på hamnplan idag.
De var så många, och kön till makrilltältet var så lång, att vi tog vår tillflykt till båten.
Några timmar där och sen hade folkmassan skingrats något lagom till Peter Johansson och Fiskmåzkvintetten.
Några pizzor hos Nord Svahns, buapudding i Kjell och Kristinas bryggbod, smattersmällare och sockervadd till ungarna, popquiz till oss gamle och ett egenhemkastat pilpris till den lille, så blev det gin och tonic i båten till alla hugade, och hugade fanns.
Det var la änna tur vi kom hem till det här.

Solsken och regnskurar och blåst blåst blåst.
Borta bra men hemma bäst.

För att råda bot på två veckors sjöben är det nog ändå bäst att läsa ut Stina Jacksons Ödesmark lite lätt gungande i hammocken.

Förbi Vinga och Tistlarna, runt Malö och hem.
Hem till tvättmaskin, dusch och okrånglig toalett.
Jag tänker strunta i höga elpriser nu för ikväll vill jag duscha bedårande länge.

Ett allra sista östopp innan kulingen åter drar in och sjön blir ofarbar för ovana orävar.

Vänner, krabbor, flakmoppe och månskensbad.

Frukost på Åstol och dopp i pöl.
Vädret är tråkigt men havet är platt.
Vi fortsätter.

En alldeles stilla morgon.
Borta är alla hårda vindar och det enda som syns är några små lätta krusningar på vattnet där vi ligger, på Kälkerön innanför Lyr, alldeles emellan Orust och Tjörn.
Vi lämnar det här gänget vi kamperat ihop med de senaste veckorna och styr vår kosa ensamma, söderut.

Jaja.
När allt är fastsurrat och klart är det ett rätt behagligt liv att vara på båtsemester.

Ett hujedamej-jobb hade vi att lägga till inne i den fina lilla viken på östra sidan Kälkerön, det drev och drev och drev och jag har aldrig sett Mattias inte orka någonting, men där stod han i aktern och drog förgäves i linan för att komma närmare bojkroken och jag stod på land och höll krampaktigt fast i en annan lina och ropade: “Vi ligger lite snett!” och det kom inte ens ett förmodat avgrundsvrål till svar, han hade ingen kraft att ens prata så hårt drog han, och en snäll norrman fick hoppa på båten och hjälpa till att dra och snart var dom framme vid bojkroken och den där stressnivån som Lollos gps-klocka jämt larmar om vid varenda tilläggning kunde sluta pipa, om jag nu haft nån gps-klocka.

Det ser ju inte ens vindigt ut, såhär i efterhand.
Men herre vad det drev.

Kälkerön bjöd på skog och utsikt och blåbärsmarker, och efter att Inglunds lagt till bredvid oss och vi torkat svetten ur våra pannor och lovat oss själva att “ja, nu flyttar vi iallafall inte på oss” så meddelar de andra båtarna att det driver för mycket för att de ska gå in och lägga sej i samma vik som oss, så kan inte vi komma ut till dem istället?

En båt trotsar vindar och sjö och går innanför Orust och söderut, övriga stannar och håller tillgodo med badplatshäng, Norafir och Sverigematch i Inglunds förpik.
Ellös, dag två.

Förbaskade vind.
Blåser och blåser och blåser och motar oss undan högre geografi än norra Orust.
Men svanbesök, utsiktsberg och makrillfiske är inte så dumt det heller.