Kvällssolen skiner in på läggdags.
Orimligheten.
Jag menar ovanan.
Jag menar rimligheten.
När kvällssolen skiner in på läggdags och Liverpool spelar mot Manchester United får dom här bägge småsupportrarna vara uppe sommarlovslänge, nästan.
Kvällssolen skiner in på läggdags.
Orimligheten.
Jag menar ovanan.
Jag menar rimligheten.
När kvällssolen skiner in på läggdags och Liverpool spelar mot Manchester United får dom här bägge småsupportrarna vara uppe sommarlovslänge, nästan.
Sommartiden.
Till och med små morgonsovande pojkars medvetslösa näsor söker sej mot insipprande ljus.
Det här finns.
Här.
Och alldeles gratis.
Det är april-värmebölja och i hammockskuggan sitter jag och Vanessa och gungar i linne och sandaler.
…med fikastopp på Sunnerstranna på första lämna-jackan-hemma-dagen.
Nästa vecka får ni komma allihopa, då är det Ruben och Adam (och vi) som står vid starten.
Näst sista poängpromenaden för den här våren, innan klassen förhoppningsvis fått ihop nog för att åka till Isaberg i Hestra och åka rodel och paddla kanot och klättra höghöjdsbana, ett par övernattningsdagar i maj.
På söndag, 10-12, vid Bua centrum.
Välkomna!
Wax on wax off.
Det blev påsk i år igen.
En solig, varm, fin påsk, som en len och skön filt runt vinterhjärtat.
Äggknack, eld och fullmåne.
Tusch och bläck och skärtorsdag.
Det är inte lätt för en sjuåring att hantera en bambupenna och flytande indian ink.
Men skam den som ger sej!
Och hjärta på det.
En pint på puben, en biljett till Champions League-match mot Benfica ikväll.
Vanessas tjugoårspresent till Hugo smäller inte dåligt!
Tjugo stora blir han idag.
Långt bort i Liverpool är han, och här hemifrån kommer en bildkavalkad om hundra knäpp på blandad kompott sen han var fyra (för då kom jag!) till nu.
Tjugo.
Herregud.
Happy födelsedag, Hugo Nils Bertil Berglin.
För alltid min största grabb.
Den här nästantonåringen vill mest ut på egna äventyr nu.
Men idag fick jag och han åtminstone en alldeles egen frukost.
… är nu.
Ett steg framåt, hjärtat blixtsnabbt ner längs luftstrupen, ett tremetersskutt bakåt, lätet: MAMMAMAMMAMAMMAHJÄLP.
Va? sa dom.
Orm! sa jag.
Och så var det tydligen en sån sort man till och med kan PETA på.
Om man är en annan slags människa.
Än jag.
Detta försäkrande om ofarlighet och pedagogiska förklaring om hur man ser skillnad på huggorm (som KAN VARA OERHÖRT BRUNA) och kopparorm (ödla mej hit och ödla mej dit), gjorde mej modig nog att ställa mej framför ormen (alltså, det MÅSTE man för att få med både mamma, Bertil och ormen på samma bild), RAKT I ORMENS ATTACK-RIKTNING ALLTSÅ.
Sen KLAPPADE Bertil ormen.
Klappade.
Ormen.
Då dök ormen in under tuvorna.
Alltså, i attackriktningen.
Sen vet jag inte riktigt var det här hände nånstans, men jag skulle iallafall kunna ha haft god chans om kombinerat höjdhopp/hundra meter varit en Finnkampsgren.
Skvaltkvarnarna i Ulvatorp har stått där i tvåhundra år och hjälpt traktens bönder att mala mjöl.
Traktens bönder, och små Hjälp, vi har köpt en bondgård-wannabes.
Luftgevärsskytte på farmors vårsoliga altan.
Blåsippor och bråddjup.
Ikväll: Få vara med på tjugoårings-förfest på ett hörn.
Te Brettes har en liten kalv sett dagens ljus idag.
Plötsligt bara låg hon där i höet, letade spene och ställde sej på vingliga ben.
Krull-lurvig, redan från början.
Har ni sett Hjälp, vi har köpt en bondgård? frågar Bertil.
Och fortsätter: För det har vi, och vi vill också flytta till en bondgård.
Mjadu, mitt barn.
Vi kanske måste göra så att vi nöjer oss med att knalla bort te Brettes då och då istället.
Alldeles särskilt dagar med morgongammal kalv.
Draken och hans polare är ute och sladdar byn runt på kickbike.
Varje fredag: Heligheten Bäst i test.
Numer med neddragna persienner och solkatter, trots kvällstimme.
Jag gillar vartåt vi går.