Finbesök på kontoret idag.

När det kör ihop sej, då kör det ihop sej med besked.
Nu släpper jag denna dagen och alla dess märkliga motgångar, lägger mej raklång i hammocken i sommarvärmen och ämnar icke gå härifrån förrän någon tvingar mej.

Den här solnedgången från nattningen av Bertil ikväll.
Vi drog inte ner rullgardinen direkt, gjorde vi inte.

Med tre ungar, varav en ilsken som ett bi, lyckades Tony och Alex sjösätta sin nya båt medan vi hade fastnat med friggebodsflyttning och inte hann till hamnen i tid.
Men det löste dom som hejsan.
Lite bottenmålning av vår också så kan vi nog vara kristihimmelfärdiga ändå.

Operation flytt av friggebod från Getterön till Bua påbörjad!
Blev ju lite ängsligt där med ledning som skulle överlyftas, men det gick ju fina fisken.
Blev värre här hemma när nån nibb var trasig på lyftardonet, så nu står stugan nere vid garageinfarten på tvärtomhåll och allt.
Snart har jag en målarstuga.

Det är precis den här uppväxten jag önskar åt mina barn.

Försommarn är kommen till Lotsvägen 2.

Sicken skillnad på lördagsfärd och söndagsdito längs fyrtiofemman genom Dalarna och Värmland.
Inte en takbox.
Knappt en annan bil överhuvudtaget.
Kisspaus i Sunne, matstopp i Säffle.
Och genom alltihop, Johan Ulvessons uppläsning av Roald Dahls Häxorna.

Gick oerhört smärtfritt, den här första fjällsemestern.
Kanhända gör vi det igen.

För ett gäng att fira fjäll med!

Näst sista dagen blev plötsligt sista dagen när fotbollslängtan och hopp om tomma vägar gjorde lördagskvällen till hemreseafton.
I artongradig njutarvärme är snön ändå slush puppie.
Och sommaren är lovad till Halland imorgon.

Skidskoleslut och undertidenåk.

Trollskog och Majkenåk och livets första sittlift för den tannalöse.

Vårsol, ostbricka och tappad tand.

Den knaggliges höft värker och Alex och Tony gnider alla barn i Elinbacken.
Jag tar liften upp på toppen själv, en och två och tre och fyra gånger.
Utsiktsnjut.
Näsa mot sol.
Facetime med mamma och pappa som heller aldrig varit här på vintern men väl på orienteringstävling sommartid.
Och så åker jag svart backe ner.
En och två och tre och fyra gånger.

Det här med lättsvängda carvingskidor var ingenting som fanns när jag på nittiotalet senast stod i en pist.

Paus i vårvintersolen med tjockkorv och grillad chokladbanan.

Jag hade nöjt mej med utsikten.
Men jag är så glad att vi tar oss ner också.

Det här med att vara ute i fjälluft hela dagen och sen hänga resten av tiden i underställ i stugan.
Jag kan nöjt och glatt vänja mej vid det här.

Varm choklad till ungarna och vinterlekpaus i pappabyggda snösoffan utanför fönstret.
Man kan ha det sämre en vanlig sketen tisdag.

Solsken på nyfallen snö.
Bästa vintervädret!

Det ryktas om vårvärme hemifrån.