Jakten på stranden

Halva gänget röstade idag för Playa de Burriana i Nerja där vi var häromdagen, halva gänget ville istället till en ny strand, en ny plats, in i det okända.
Stranden i Maro googlades fram och godkändes och den mest medvilliga (jag) tog täten.

Nu vill jag ju gärna skryta om mina orienteringsfärdigheter, men det råkade bli så att jag tog täten till stranden La Caleta de Maro istället för Playa de Maro.
Två kilometers promenad och hundra höjdmeter från byn Maro senare upptäckte vi ju då att den stranden var en nudiststrand.
Bertil höll på att bryta ihop, “JAG GÅR INTE UPPFÖR DOM BACKARNA IGEN JAG DÖR HELLRE” och ville stanna kvar och bada bland de bara rumporna.
De andra blev telefonledes mycket glada över att inte ha hunnit påbörja promenaden, utan åkte istället till rätt Marostrand, där vi efter åtta sorger och femton bedrövelser från den lille uppåtknataren kunde möta upp.
Övrigt gäng hade dock inte godkänt den här rätta stranden heller, så till slut sa majoriteten sitt och vi åkte in till solstolarna på Playa de Burriana igen iallafall.

Men lite sightseeing har väl ingen dött av.
Och Ruben drog tjugo pull-ups på strandgymmet, så allas ork var inte slut.