Vit koltrast 2.0

Jomense, där sitter den vita koltrasten i kvällningen och sjunger för Kroks.
Och strax under, en kolsvart kompis.

Mattias följde med på fågelspanartur (“En kan ju lia gärna gå did som nån aen stär”) och fick se våran sällsynta albinofågel för första gången.

Så många gånger jag gått upp nu med teleobjektivet över axeln, utan lycka.
Att då plötsligt höra den, följa ljudet in bland knakande pinnar och taggiga grenar, ställa sej på en sten och bara: DÄR. DÄR. DÄR.
Det tyckte nog till och med den fågelointresserade var lite kul.