Stilla hav

Medan pappan ligger hemma och sträckläser boken om Carl von Linné för lillebror (så han hinner lämna tillbaka den till skolan på sista biblioteksdagen på måndag) får jag cykelsällskap av storebror på kvällspromenad.
Alla vimplar ligger slätt mot stängerna.
Inte en vindpust, viken är alldeles stilla.
Utanför gattet krusar det sej litegrann på ytan, men innanför, kav lugnt.

Var glad, min själ,
åt vad du har:
nu har du hundra sommardar
och detta är den första!

När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Caj Lundgren