Fun City tio år senare

Mellan träden leder stigen in, rakt mot det som förr var vattenlandet.
Här var ponnyridningen när jag var liten, i det här hörnet stod en jättelik studskudde.
Jag lokaliserar mej med minnet där jag går, här låg klätterborgen i trä, med det högsta hopptornet som jag inte vågade hoppa ner från medan min kusin Susanne, som var tre år äldre, hoppade och sprang upp, hoppade och sprang upp.
Här låg laserskogen som inte fanns när jag var liten, men där Hugo sprang runt, sju år gammal, med gevär bland träden.
Sjön.
Ön.
Flytbollarna jag aldrig fick nån balans i.

Jag hade hoppats att något fanns kvar.
Som här, när PonyHans klev in mellan träden.
Men ingenting alls, allt är borta, kvar står bara en rostig plåtjätte och tronar över nejden.

Det ska bli bostäder här nu, allt roligt är jämnat med marken.