Spikön

Så många gånger jag suttit hos barnen och sjungt dem till sömns med Peter Lemarcs ord.
”Kanalen skiftar grön och svart, från andra sidan hör ni stans midnattsbrus.”
”Hon bodde på fel sida älven i en nedlagd mjölkbutik, jag var hennes unge älskare från Stallbackas bilfabrik.”
”I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk, en kullerstensgata och älven förstås.”
Idag sitter vi på samma ställe som dom satt i Ända till September, och jag märker att min inre bild satt på andra sidan.
Vi kör Stallbackabron högt över bilfabriken och strosar längs fel sida älven, ut på Spikön.
Kolla mamma, säger Ruben. Kanalen ÄR faktiskt grön och svart!
Kolla mamma, fnissar Bertil. Den där har en SNOPP!