Spegelblanka kvällar med guldfras

Det är inte svårt att ge sej ut såna här kvällar, där det svåraste att parera bara är lite svallvågor från andra båtar. Och då är det ju bara att sätta sej ner. Och sitta kvar. Ligga. Raklång på brädan. Höra på ingenting utom måsskri, båtmotorer framför vattenskidor långt borta och småkluckande vågor runt om. Som yoga utan krångel.

Nedvarvning

Jag har sjukt mycket jobb att göra på dagarna.
Utgörning av gamla jobb, utryckning på nya jobb, friläggning av lastpallar till förbannelse.
När eftermiddagen kommer och hämtning är här är det en befrielse att packa flakan, åka ner till hamnen och äta kvällsmat. Bada. Fiska krabbor. Hänga med vänner. Se Arne och Kjell på VG37 Ganler komma in med dagens fångst. Se solen gå ner i Kattegatt utan att det är långt efter barnens läggdags.
Idag åt jag mitt livs första blodtrycksmedicin till frukost, efter att ha tagit ett gäng prover och legat med EKG på bröstet igår. Det är högt, det ska bli lågt, jag tokstressar inte men jag har väldigt mycket att göra. Och det är ju tacksamt såklart. Men svårt, i frilansvärlden, att jämna ut jobben över tid.
Blodtrycksmedicin och såna här kvällar, och jag är en bit på väg.

Stentorn

Pizzakvällsmat på klipporna och lite träning inför framtida Mästarnas Mästare. Han är nämligen grym med vänsterfoten, den där lille.

Båle

Pappan har gått på kalas, september är ljum, jag och grabbarna åker flakmoppe genom byn och ner till Båle.
Det är lördagkväll, Båle är tomt, det är jag och dom, sanden och vattnet.

Morgon i båten

Solen gick upp klockan sju, jag också, jag var först. Ruben blinkade, Bertil höll mej i handen och sparkade runt som en helikopter och Mattias låg nere vid fötterna, han hade flytt helikoptern under natten. Jag klev upp och dök i. Att septembervattnet kan vara så varmt fortfarande!
En efter en kom de ut. Ruben först, insvept i filt. Mattias sen, han dök i han också. Sist kravlade sej Bertil ut med sömngrusiga ögon, kröp in jämte Ruben och väntade på frukost.
Frukost på båt kan vara det finaste.
Sup på stilla vikvatten likaså.

Hej GoPro-vidvinkel.

Jag brukar inte köpa jättemycket tekniska prylar i allmänhet, vilket har lite att göra med att jag håller "läsa instruktionsbok" nästan överst på min topp-tre-lista över saker jag avskyr (efter kräksjuka, orättvisor och krig).
Men idag kände jag plötsligt att jag inte kan leva utan en GoPro-kamera.

Bethanie

Mikroplastforskaren Bethanie på Zoologen i Göteborg mäter plasthalter i fiskar, har dissat kungen med bebisröst och kan vara den snyggaste och mest sympatiska människan i hela universum.

Löss, eller..?

Sicken tur ändå att en inte är ensamstående förälder.
Idag (ensam med ungarna) upptäcker jag en massa bruna små prickar i Bertils hårbotten, HARREDUMILDE det går löss både på skola och förskola, kamma kamma kamma, prickarna kryper inte MEN DET MÅSTE VARA ÄGG hur ser lusägg ut, HUR SER LUSÄGG UT?
Ner i badkaret, tvätta tvätta tvätta kamma dra, ungen skriker AAAJ, tvätta tvätta tvätta.
Få i säng aldrig så ren unge, pusta ut, höra pappan komma hem.
Hur ser lusägg ut? frågar jag pappan.
Njaa, svarar pappan. Fast när jag hämtade Bertil i eftermiddags satt han i sandlådan och hällde lass efter lass med sand över sej.

Ingela Brimberg

Söndagsuppdrag på Göteborgsoperan, fantastiska sopranen Ingela Brimberg.
För övrigt huvudrollsinnehavaren i den opera nånsin jag är mest ledsen att jag aldrig såg, Elektra på Norrlandsoperan för några år sen. Utomhus. Med vatten, eld och forsande blod, på en flera hundra meter lång scen.
Idag: Lite mindre eld och blod, och mera indirekt solsken.