Inomhus pokemonjagare, stormsäkrade idag.
Fast Elof stod i tjugofem minuter utanför fritids grind och väntade på Bertil i hejdundrande ösregn medan Bertil hade fredagsfeeling och glömde bort att han skulle hem, så när de väl kom innanför dörren till slut fick vi VRIDA ur den ungen.

Det var det det.

Badsugen?
Trappan står pall.
En smula knivigt att halka ut till den bara.
Ofrivilligt skumbad blev det iallafall när de värsta vindarna ryckte fram.
Vissa lunchpromenader är äventyrligare än andra.

Vår luftvärmepump har gått sönder.
Den går inte att laga, säger kylmästar Svahn, och innan han hinner komma och installera en ny får vi elda.

Vi eldar.
Vid Medelhavet bombar israeler och palestinier varann.
I Ukraina fortsätter kriget.
I Sverige mördar barn andra barn.
I mitt lilla hörn av världen pustar jag ut efter en intensiv jobbperiod, ser fram emot lugnare veckor, kramar mina barn, och bär in mer ved.
Vi eldar.

Nytt år, ny oktober, ny Skapa dans.

En styck poängpromenad gådd, och nu täljer han fiskar igen medan jag dricker te och laddar för att strax åka till Falkenberg och jobba resten av dagen, kvällen, natten.
Kallvarm höstdag.
Jag hade gärna suttit kvar här i hammocken och täljt en fisk jag med.

Livets första blåvittmatch.

Och kul ju, att gå på blåvittmatch i makrillmössa.
Den är ju ändå… blåvit.

Göteborgslördag.
En av våra ungar är mindre förtjust i museer än den andra.
Men med mutan parfymprovning på Avenyn om en stund funkar allt.

Jag vill inte.
Jag är inte färdig med båtsommaren.
Men höstvindar friska förstör varje chans till helgutflykt.

Nu tar vi upp gummibåten åtminstone, och börjar mentalt ställa oss in på att det kanske snart är dags för hela stora skorven också, att få lyfta ur sjön.

Ösregn, störtregn, stormregn.
Tjugo sekundmeter smatter på fönster och bleck.
Mamma, kan du SNÄLLA köra mej med bilen till skolan? frågar Bertil medan han tittar ut, hopkurad under yllefilten.
Vi läser ett kapitel i Woodwalkers.
Packar, läxa, gympaväska, morot.
Det är oktobermorgon galore och det enda vettiga vore att koka en kopp te till och dra filten över knäna.
Jag får stanna inne ett par timmar till innan mitt DN-jobb väntar.
Lanternevägens trädgårdsblommor doftar gott.
Ljusen brinner.
Trycknyckeln till bilen är död.
Reservnyckeln också.
Då är det ju fel på själva bilen, bägge nycklarna kan ju inte ha dött samtidigt?
Bertil får springa i ösregnet.

Får vi la se om det blir krångelbuss, mamma-och-pappa-skjuts eller Mattias som får krypa ut från vad han nu håller på med och köra hem sin bil från jobbet till mej idag då.
Spännande.

Såg du att hon du fotade i fjol med Lisa och mej gick och fick Nobelpriset? skrev Robert vid lunch.
Och jo se, det fick hon.
Anne L'Huillier är forskare vid Lunds Universitet och förra hösten hängde jag med henne en eftermiddag när hon fick Lise Meitner-priset på Chalmers.
Lyssnade på föreläsning.
Minglade med tårta.
Fotade bland buskar.
Anne fick nu Nobelpriset för sin forskning om attosekunder.
Extremt korta ljuspulser.
Eller för att prata svindelspråk:
Det finns lika många sekunder i universums historia som det finns attosekunder i en sekund.

Ta den med dej tills du ligger sömnlös en natt.

Söndagsskog.