Så slutade det regna. Efter en ihållande nederbörd på jagvetinteHURlänge, gick vi ut med en gång, Bertil och jag. Ner till stranden och in i skogen. Andas ikapp. Tanka andetag. Sommarseptember tog allt solsken från den här februarihösten.

Nu är de fler på innebandyträningen, nollniograbbarna. Från tre för ett par veckor sen till tio idag! Phu, inför sammandrag om en vecka...

Men det är roligt att ha honom hemma efter 7-7-jobb hela helgen. Även om ögonen är på teven.

...där gosedjuret Tofflan och alla dinosaurierna har haft kalas på bordet inatt och öppnat flingpaketen och spritt ut frukost på hela bordet, vilken syn!

Den här förskolan och de här pedagogerna, dessa HJÄRTANS HJÄLTAR. Kan man nominera dem till Stora Förskolepriset nånstans?

När inte vädret vill hänga med längre får vi göra så gott vi kan för att förlänga iallafall-nästan-utevarandet.

Det går ju inte att sticka under stol med att det är sjukt bekvämt att ha en redan färdigt stående studio, istället för att behöva möblera om vardagsrummet hemma till en, när syrran kommer med Malte, vars förskola bara tog gruppbilder. Det här med studio i stan alltså. Det har ju sina poänger.

Sakta men säkert bygger jag på den här bloggen bakåt. Sen jag bytte hemsideplattform så försvann ju allt det gamla, tio års bloggande går inte längre att se. Och det är ju synd, tänker jag. Och bloggar bakåt. Jag har kommit till juni 2015. Hela månader i ett inlägg var, det går lite snabbare så.
Scrolla nedåt så långt det går så ser ni.
Eller, lite enklare, klicka på de tre små strecken uppe i vänstra hörnet och välj år och månad i arkivet.
Voilá!

Hur kan det vara möjligt att det bara är några veckor sen vi badade, nu när det är så råkall och ruggig höst varenda dag? Från bikini till täckjacka och mössa, på ingen tid alls.

Det är ett otyg att behöva bli väckt ur sin flertimriga mittpådagenvila.

Tåg från Veddige, clementiner och cola, vattenrutschbana och vågmaskin på Stadsparksbadet, fyrarätters på Pinchos (med cirkusdirektör och allt), Snödrottningen på Stadsteatern (alltså vad bra den är! Och vad mycket Josefine (eller vad mycket Schtunk) det är i skådespelandet!), lördagsgodis på Hemmakväll och så tåget hem igen. Alldeles utmärkt liten mamma-Ruben-dag.

Dom har teaterföreställning (med liten robotutställning bredvid) på övervåningen, Ruben, Stella och Rut.
Teaterföreställning, som är en del svärdfäktning, en del vill-du-vara-med-och-leka-lek, och åtta delar catwalk med utklädningskläder.
Jag och Bertil får bänka oss på sängen.

Han sparade ju till Zlatantofs, Ruben. Ända till förra jullovet sparade han, när han och kompisarna hittade en sax på fritids och klippte av luggen, för att den killade.
Då rök alltihop ner till det avklipptas nivå, och sen har han sparat igen. Men det känns som att det aldrig kommer längre än till en tofs mitt uppe på huvet, och idag struntade vi i det här sparandet.
Idag fick Martina på Värö Dam och Herrfrisering fria händer att göra nåt tufft av det hela istället. Och det gjorde hon med den äran! Tänk att vi fått två så bra frisörer till Bua, ni har väl inte missat det? Martina och Linnea, provarom!

...under solsken och av frosten ännu inte tagna äppelträd.

Att få borra ner sej i en fåtölj på Trossvägens innersta, med Lisas lugna spotify-spellista i högtalarna och rykande rooibos-chai på bordet, och fingra lite på den där långsamväxande halsduken.

I nya numret av Land: Mitt och Karins Limabacka kvarn-reportage!