Fyra kusiner i novembergrumlighet.
Och den här stora tröttheten.
Känns som att jag behöver retreat efter den här semestern och inte alls ta itu med hundrafemtio olästa mejl.

Från ett regnigt Hopfgarten genom ett uppklarnande Brennerpass ner till ett soligt Südtirol med arton graders höstvärme. Fyrtio mil på fyra timmar, med varsin chokladkalender åt ungarna när både Hitta Doris och Vaiana var färdigtittade, en lucköppning för varje avfart.
Så lyfte vi hemåt igen från Bergamos flygplats, över Alperna i kvällsmörker, hem till vårt hus igen.
Jag har glömt hur mitt rum ser ut! ropade Ruben och tog alla trapporna i fem steg.

Några elefantöron har dött, annars är allt som vanligt.

I Wattens ligger Swarovskifabriken, ligger Swarovskifabrikens Kristallwelten.
En värld full av glitter, med allt från en pärlbeströdd Darth Vader till en stor dom gjord av speglar.
Ute, mellan den lilla sjön med de överhängande kristallmolnen och lekplatsen med vattenbanor och kullabyrinter, har dom byggt ett lektorn åt ungarna. Fyra våningar utsiktslek med ett klätternät genom alla fyra, rutschbana mellan avsatserna och ett nät allra högst upp, där man kan klättra ut över sina kompisar, om man vågar.
Medan Hugo och Mattias hade egendag med shopping i Wörgl, hade vi övriga en splendid avslutning i Wattens, på en semester i världsklass.
Imorgon kör vi alla milen ner igen genom Norra Italien, förbi Dolomiterna och Gardasjön tillbaka till Bergamo, till luften, till Sverige.
Hejdå Österrike, hejdå fantastiska extrafamiljen Bjerler (Bertil brast ut i otröstlig gråt idag när han förstod att vi måste åka ifrån dem imorgon) och hejdå fina lilla höstlovssemester.
Vi kommer igen!

Det är helgdag i Österrike idag, alla helgons dag.
Kyrkogården i byn lyser rosaröd och stilla, folk vi möter hälsar med nåt jag helt omöjligt kan höra vad dom säger, jag säger bara "hallo" tillbaka, helt skämmigt, här kommer dom på sin stillsamma allhelgonapromenad och hälsar som man ska, och så svarar jag "hallo".
Till slut möter vi en dam som säger "abend".
TAGET!
Jag säger artigt "abend" till alla efter det, "abend" borde ju duga, om en österrikare säger "abend" då kan jag också säga "abend".
Varför ska man överhuvudtaget hälsa på folk man inte känner? undrar Hugo.
Nej, säg det. Men det är väl snällt?

Abend på er, i allhelgonanatten.

...är det tjo och tjim och bilbana med loop.

Wilder Kaiser är mitt näst snyggaste berg i världen.
Sellamassivet i Dolomiterna tar hem segern, men med knapp marginal.

Going Wilder Kaiser är dock min snyggaste lekplats i världen.

Idag ville den store ha sovmorgon.
Vi andra o-tonåriga trotsade regnet och begav oss till Krimml och ett av Europas högsta vattenfall.
Hur man nu räknar sånt.
Det här var ju i hundratals delar.
Fräckt ändå!
Den mängden. Att vattnet aldrig tar slut liksom.
Och det här är ändå den tunna lilla höstfloden, en tiondels mängd av vad som forsar ner här på våren.