Ny morgon, nytt sällskap.
Samma utsikt, samma fågelkvitter, samma sol.
Ny morgon, nytt sällskap.
Samma utsikt, samma fågelkvitter, samma sol.
Nattljus över Andalusien.
Dagens: Bestiga ett lagom högt berg.
Kvällsskugga och strandfrossa ger inomhus kortspel, alias hundraarton rundor Får Jag.
Nerja sett från Fredriks rulle.
En dag på Costa del Sol.
Morgonstunderna.
Med en kopp te, sällskap och fågelkvitter.
Innan de skollediga vaknar och dundrar ut i poolen.
Magiska är dom.
En kvällspromenad in till byn.
Nämen häruppe bland citronerna går det då ingen nöd på nån.
Upp i bergen, en mil eller två norr om Nerja;
byn Competa.
Här ska vi bo.
Slumpvis pekad punkt på kartan, (samma för alla tre bilars gps:er pga Följa John är alls ingen genomförbar idé i södra Spanien) och där ett par timmar ihjälslagning innan vårt hyrda hus får beträdas.
Upp i ottan från Landvetter, ut över Kattegatt och Danmark och ut i Nordsjön vid asfräckt strand- och kustlandskap precis på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Sen tappade jag orienteringen en smula när vi flög in över Holland/Belgien/Frankrike men så noterade jag en stad, större än andra städer, och när jag kisade såg jag Triumfbågen!
Jodå, det var den, och när jag väl sett den så kunde jag leta mej fram till Eiffeltornet också.
Så Pyrenéerna och märkliga helt cirkelrunda åkerlappar i Spanien, innan vi girade ut över Medelhavet och till slut landade i Malaga.
Ännu en flight utan bok, men med näsan tryckt mot rutan.
Och nu; semester.
Tioårsdag coming up, och resa till plats dit stor födelsedagspresent icke kan följa.
Grattis i förskott min unge!
Nu slipper du komma och berätta för ettusenförsta gången att kedjan på ärvd rosthög har hoppat igen.
Återigen sedesamt ströv, men ändå, fyrtioett minuter och personbästa!
Vi följer kvarlämnad brandslang längs stig, genom mosse och över hygge, in i skogen, till svart förkolnad mark.
Just här var den vita koltrastens hem.
Nu är träden svarta.
Skogen är släckt och hamnen är stilla, sånär som på lite Hooja och Miriam Bryant som ljuder ut ur en Fjord 930 längst ut på stenpiren.
Svart bolmande rök från skogen, ping från SOS Alarm och sirener i fjärran.
Våran skog.
Drönarfingrarna kliar, men jag vill inte vara ivägen, inte göra nåt man inte får, inte krocka med andra eventuella brandflygfarkoster.
Jag sitter kvar här i trädgården och stirrar på röken.
Räknar fjorton förbifarande blåljus.
Hoppas på mossrik mark och långsam spridning.
Ikväll på nybörjarkursen vid Lillesjöstugan: Kartteckensmemory och stjärnorientering.
Och efter en besökt stjärnkontroll:
Du kan stanna här nu mamma, jag vill försöka ta resten själv.
Hjärta det här.
Ingen dum vecka att pricka in noll jobb.
Så, nu är det jag som ställer ut i skåpet på bibblan över sommaren.
Fotografier och rakufiskar och tuschbilder och grafik.
Dessutom kan man, om man har tur, stöta på världens snällaste bibliotekarie när man kommer dit.
Bua bibliotek, fram till sista augusti.
Välkomna!