Efter flera år på balanscykeln är våran lille unge hundra procent hemma på balansen, när han nu fått ärva storebrors riktiga cykel.
Trampningen framåt - not so much.

Så kolla genial uppfinning min händige man har (o-)snickrat ihop.
Stödhjul på cykeln, och två brädor under dessa, så kan han sitta där och torrtrampa.
Koder är till för att knäckas!

Åh, underbara (flera timmar långa) kvällsdoppskväll.

Synnerligen stilla söndag på Vindö.

Det är ju tur att nån i den här familjen kan tänkas få nån slags gröna fingrar.
Mina är mer åt det typ brandgula hållet.

Pappa, ni är dåliga på att vattna, sa den här unge herrn till sin far häromdagen.

Men åkerfräken ser ju ändå fräsiga ut.
Och kirskål är fint.

Det är så konstigt, för varje gång Mattias föreslår att jag ska fixa nånting båtrelaterat så hör jag bara:
Spela kort med ungarna.
Lite som Magnus Wislander i Mästarnas Mästare när det ska dukas till middag:
Ja jag ska, jag ska bara dricka upp mitt kaffe först.

Je suis Magnus Wislander.

Sten och Stanley håller ställningarna i gethagen tillsammans med Daga, Ella och Lillie, medan vi andra dricker saft och äter bullar på altanen hos Anneli och Bertil. Store-Bertil alltså. Fast inte Bua-Store-Bertil. Förvirrande det här. Nästan lika förvirrande som det blev att förklara för sju storögda barn i uterummet häromveckan hur Hugo och Ruben kan vara syskon precis som Hugo och Eddie är syskon, fast Ruben och Eddie inte är syskon.
Men dom är väl ändå... kusiner? försökte Adam.
Inte ens det, nä.

Jag är varken särskilt gudaktig eller kyrklig, men jag har en topp-tre-lista över präster jag verkligen gillar.
Den lyder, utan inbördes ordning:
-Katharina Hansson
-Martina Vallerius
-Kent Wisti.

Idag kallade den förstnämnda till gruppfoto av konfirmander, och när hon kallar kommer jag som ett skott!

Det här med människor som får andra att känna sej glada.
Energitjuvs-motsatserna.

Life goal.

Nu är den i sjön!
Och ute vid Nordö ligger sälarna och solar sej.

Försommarljumma kvällar, med middag nere på Marinabaren och flakatur ut till Kosanna.
Här trivs jag.

När jag var liten var den roligaste söndagsutflykt jag visste att åka till havet och hoppa på klippor.
Kärradal eller Subbe fyr.
Nu är jag stor, men jag har nog inte ändrat mej nåt särskilt.

Knökad tur in till Varberg för att handla parasoll och torkvinda, en inte kanske jättegenomtänkt idé såhär på kristihimmelfärdstorsdagen och allt.
Och konstrundebesök hos Johanna Friberg i Näs, där jag hittade en jättefin ny tekopp, iallafall nästan lik den fina jag köpte av henne förra året, den jag slog botten ur häromsistens.
Mellan dom båda - en glasspaus i Kärradal.

... och eftermiddag på ridgymnasiet i Flyinge, en halvtimme därifrån.
Med anor i väggarna och storkar flygandes runt taken.
Herregud för ena vackra ställen!

Förmiddag bland hästar och elever på ridgymnasiet i Svedala...