Tretton grader i Umeå, vårvintern droppar och folk går över älven.

Min första flygresa på tre år.

Den här platsen kan vara min bästa på jorden.

Bina surrar och pojken med grönfingrar spritter runt som Ferdinand.
I hammocken är det varmt, båten står uppallad runt garagehörnet, ett par dagar är jag hemma mellan operajobb.
Glad åt vad jag har.
Och försöker att inte oroa mej för sådant ingen kan sia om.

Det kan ju lika gärna bli bra.

Äntligen här, all the way from Laxå.

Lähörneheaven.

Mindre än en vecka till Branäs och peppen är total.

Andra delen av Systrarna, På andra sidan havet.

Skrämmande aktuell, med krig i Ryssland, fäder som tvingas ta värvning och familjer som splittras.
Två systrar, ett hittebarn och en biologisk, faderlösa, fattiga.
Mamman lämnar bort den ena till en armégeneral, sin egenfödda.
Den bortlämnade växer upp till firad skådespelerska på kejsarens teater i Sankt Petersburg, hitteflickan blir predikant på den ryska landsbygden, ständigt sökandes varann.

Egentligen skulle den här ha satts upp för ett år sedan, mitt i pandemin.
Att den har premiär just precis nu, bara en tillfällighet.

Andas Öresund.
Bron försvinner i dimma, jag har med mej en bok.
Det är kallt så ögonen tåras men mjuknar när dimman släpper.
Malmös skyline lyser mot norr.
Jag glömde handduk, annars hade jag tagit in några timmar på Sibbarps kallbadhus, eller Ribbans, men trängseln är större där.
Två jobbdagar, två hotellnätter, en ledig dag mittemellan.

Syster Angelica av Puccini, första föreställningen i helaftonsoperan Systrarna.

“Får det här bli MINA odlingslådor? Där jag får bestämma vad jag ska odla själv? Då ska jag ha persilja här, vänta, jag ska rita en ruta där persiljan ska vara. Och här kan vi ha dill, det kan vara lite större, för det vill ni ha till när ni kokar kräftor. Och här kan vi ha chili, och paprika. Kan vi ha tomat här? Och morötter? Jag vill ha många jordgubbar.”

Vi är många som längtar vettlöst till sommaren.
Och idag, den första lilla knoppen rabarb.

Dagens jobb:
Att läsa Birgitta Trotzigs På andra sidan havet inför att jag imorgon ska fotografera samma historia i operatappning.
Solsken, lä, filt, te med skummad mjölk och utställda trädgårdsmöbler.

Vissa jobbdagar är bara en smula bättre än andra.

Två odlingslådor åt den lille trädgårdsmästaren, där Mattias idag slitit bort kubikmetervis med murgröna.
Oerhört engagerat tog odlaren sej an uppgiften att dra bort de hundratals häftklamrar som satt iskjutna i de gamla kragarna också.
Här blir det så himla fint.

Nu, gott folk, sätter sexorna igång med vårens poängpromenader.
Premiär idag med fyrakilometers byrunda och kakbuffé halvvägs!

Säsongens sista innebandymatch för A-laget spelad och förlorad, och tränarn grillar hamburgare till ett tappert gäng som ökar så smått alltmedan mörkret faller.
Inte en vinst har dom rott hem.
Och den största förlusten stavades 28-2.
Så blir det när ett på pappret starkt lag som platsar i trean tappar gubbe efter gubbe, och till slut får åka på bortamatcher med 7 man. Juniorer har plockats fram, och en 46-årig tränare med höftproblem har fått hoppa in och fylla femmor.
Till hösten: En division lägre, och jämnare matcher.
Det ska ju vara kul.
En eloge i tapperhet ska dom ha, dom här.
Och hundra hamburgare i hungriga tonårsmagar.

Det dansade in en våryrig humla i krokusen och snodde åt sej nektar.
När jag hämtat kameran var humlan borta.
Men den var här.
Vintern är över.

Avd. “Saker att hinna med innan innebandydagen drar igång”.

Eftermiddagssol på morgonplockade kvistar.
Fredag.

Solen skiner genom oputsade glasväggar, spacklade av vinterns alla saltvattenstormar från havet.
Söner och kompisar dröser in, hamburgare och korv läggs på grillen.
Nu är det baskemej vår.

Så kom dagen då Mattias lärde hela familjen om svetsandets ädla konst.
I teorin avhandlades migsvets och tigsvets och rostfritt och korrosion.
I praktiken kunde jag omöjligt undgå att höra ett mumlande “Det här ser ut som när Kalle Zackari Wahlström ska svetsa”.