Dagens första student…

Affischfoto åt Teater Halland, på Långasands långa sand.
Resultatet får ni se på omslaget till höstens programblad.

Familjens lilla trädgårdsmästare har fått sitt första sommarjobb:
Agera förste vattnare åt grannfamilj på semester.

Och mamma och pappa kommer och får med sej lite mer än dubbelt så många rabarbrar som dom ville ha.

Får han bara ha det blött ikring sej, så är han nöjd.

Lycka är att fråga grannen om poolbad, och få ett ja.

Dimman drar bort och kvällen kommer, med snorkling och sup och dödsföraktande kryckhopp på båt.
Från Brettesbåtens nya plats rakt över har man kvällssol och tvärtomvy.
Ruben och Albin åker ut med Pippi för skymningsfiske, dom får två makrillar och en fjärsing.
Och medan Wilma kör hem Mattias tar jag Bertil i handen och går bort till våran båt, våran flytande sommarstuga och övernattningskrypin.
Mjukhand, blåtimme.
Jag önskar mej ingenting, bara att få fortsätta vara här.

Det ska ryka från havet tre gånger, sen kommer sommaren.
Så sa Stig Svahn en gång, och det satte sej.

Fast sommaren, den är redan här.
Det känns som sommarlovets sista dag! ropade Bertil från flaka-flaket idag. För snart är det skola igen!

Den här världsfina Brettestösen tar studenten på fredag!
Grattis till henne, och grattis till Lincoln som får vara under hennes hand varenda dag.

Att få komma hem från veckojobb till klämdag.

Den här mittenkillen har velat ha en egen loppis med gamla avlagda leksaker i sisådär tre år.
Samtliga gånger har det fallit på bristande engagemang från föräldrahåll.
Men idag.

Katthultarn här hemma har haft gott om täljtid.
Tillåt mej presentera:
Rastlös Ett, Rastlös Två och Rastlös Tre.

Sen tog själva råvaran slut.
Nu måste vi hitta mer lindträ.

Tvärsöver Sverige med visdomsinsikter i stolsficketidning och äntligen ett välbekant hav utanför sista bussrutan.
Det tog inte många minuter innan jag och min kvällsdoppskompis var nere på bryggan och sköljde bort allt storstadsdamm.
Nu: Hemmasommar.

Stockholms bokskogar är lite rakare än våra hemmave.

En visning runt huset med Dag Kronlund som ciceron, historieberättande, anekdoter från förr och en tur in i de kungliga salongerna med egen marmoringång och allt.
Dom hade hunnit städa bra imorse, av nattens tusenhövdade fest i alla salonger och foajéer (inte kungens då!) syntes inte många spår.
Nu rullar tåget snart in på Stockholms central och jag ska hem till mina ungar och min kryckegubbe och se hur många fiskar han hunnit tälja i veckan.
Idag hoppas vi SJ har en bättre dag än signalfelens måndag.
Trevlig resa till mej!

Morgon på Mornington Hotel Nybrogatan: Oändligt med nummerlappar i frukostmatsalen, hissen, foajén.
Insikten.
Det är Stockholm Marathon.
Dom springer vid Nybroviken.
Jag ska kryssa mellan Dramaten och Kulturhuset hela dagen.
Kommer jag fram?

Jag kom då fram.
Dom sprang längs vattnet och förbi, störde inget av den i övrigt störda folkmängden som går Hamngatan fram och tillbaka.
Den som får mej att kryssa, blunda, dra ett djupt andetag och längta hem.

Sista dagens seminarier, paneldebatter, samtal framför publik.
Sista dagens grande finale med tusen personer på fest över Dramatens alla våningar.
En bakom kulisserna-visning kvar imorgon, sen åker jag hem.

Från tips och trix på Dramatens maskverkstad via såväl livvepodd med Lady Busty och Miss Shameless som husvagnshäng utanför Armémuseum till en oerhört fin föreställning av Tschandala/Tattaren med Lindy Larsson på Strindbergs Intima.
Phiu.
Fjärde dygnet klart.

Seminarier, paneldebatter.
Tunnelbana, taxi, tjugotusen steg.
Ett performanceverk ute på Långholmens lilla sandstrand.
Ett glittrande Sergels torg.
Så mycket människor på Hamngatan att jag får andnöd.

Det fanns en tid då jag trivdes med att bo i Stockholm.
Nu längtar jag hem till mina karga klippor.