Strax på Malmö opera:
Dead or Alive, eller balladen om Kate Warne, världens första kvinnliga detektiv.
Varm choklad och kanelbulle
Näsa är tät och pojke får stanna hemma.
Medan storebror släpar iväg pulka mot skolans friluftsdag i Åkulla kryper jag och lillebror upp under filt i soffan och tittar igenom alla avsnitt av Världens Värsta Kungar.
Vi letar koltrast och kaprifol i skogen, dricker varm choklad och värmer bulle när vi kommer hem.
Lyssnar på Bruce Springsteens The Ghost of Tom Joad.
Poppar popcorn.
Ser Encanto.
Igen.
Vab är typ min bästa gren, faktiskt.
Vårteckensvandring
Granskott.
Koltrast.
Kaprifol.
Vattenpöl.
Hackspett.
Videung.
Första snödropparna
Dom har kommit nu.
Hoppet lever.
To do
Ruben fick en att-göra-lista ikväll.
Jag vill också ha en att-göra-lista, sa Bertil.
Så plockade han fram pennorna, la dem på bordet, funderade en stund på vad han kunde tänkas behöva plita ner som var inom genren röja/städa/fixa sådär Rubenstyle, och så satte han igång.
Ta bort pennorna från bordet.
Simskola
En krock är nära förestående i ryggcrawlövningsland.
Katinka och Pesten
Det blir successivt tillskott på tillskott till högläsningssoffan ikväll.
Spännande upplösning, hur ska det gå för Katinka och hennes kompisar?
Ska Tyranius lyckas förgifta hela Människoland eller ska Drottningen hinna emellan?
Det här är oerhört mysigt.
Oväderstristesshelgen är förlåten.
Oväderstristess
För ett år sen hade vi tre veckors minusgrader.
Då isfiskade vi på Björkasjö, tände lägereldar i skogen och åkte skridskor på havet.
Havsabborrarna simmade under oss, sparken som följde med huset när vi köpte det fick sladda runt utanför Båle kulle mot horisonten och ungarna undersökte fascinerat alla isvulkaner som ploppat upp.
Nu har de senaste helgerna sett ut såhär.
Iskallt sidledes regn, innebandyträningar (Mattias halltid är massiv) och ungar som mest sitter med telefon.
En kort sväng idag till Blomsterstugan i Sanddamm för några fönsterträd, och ja, det var den helgen.
Skrotnisse och hans nya vänner
Ny Jan Lööf-bok på bibblan och ruskväder lagom till ledig helg.
Igen.
Herregud. Jag har blivit en tränande människa.
Nio komma två säger telefonen och elva komma två säger distansen.se och jag tänker att jag borde sätta på Runkeepern för att mäta exakt men jag hatar när den säger hur långt jag kommit var femte minut och det kanske man visserligen kan stänga av men mest av allt undrar jag hur i hela friden det gick till att jag blev en person som bryr mej om kilometrar och så tänker jag att jaja, bara jag åtminstone inte blir en sån person som lägger upp löprundor.
I väntan på hammocksäsong
Och DÄR var jag klar med årets bokföring.
Solsken på näsan i uterumslä.
Skogslä
Stormvindar friska och sex kilometers kryssande runtom i skogen.
Passapåväder
Imorgon bitti kommer regnet.
Ikväll får ni vara ute hur länge ni vill.
Åtta kilometer knarr
Blå timme runt Tollvik.
Från morgonmörker vid Hagalid till soluppgång över hamnen.
Mekanisk drönare
Det här är nuförtiden den enda typ av luftfarkost vi vågar använda oss av ens såhär några hundra meter utanför ett svenskt kärnkraftverks no-go-zon.
Februari kom! Snö kom!
Skolhemväg i vitt.