Varberg

Jag har undvikit den här stan hela sommaren.
Men såhär ända in i skolstartsveckan kanske man kan ta sej hit utan att bli nedtrampad eller få turistträngselfrossa?
Nåja.
Det tog en kvart att hitta parkering, och med en tandläkartid att passa är det ju tur att jag tog i med tid för detsamma, trots förhoppning om folkfrånfälle.
Men pokemonjagarna var glada och nöjda.

Eken

Vilda vågor att bada i idag, vilda och varma.
Och efter det, lite klättring i eken bakom Ica.
Skön söndag i den här byn jag älskar.

Soffhäng

En varm boll i hjärtat när de här bägge sitter och tittar i fotoböckerna jag gjort över åren.
En skatt när de blir gamla har jag tänkt, men även nu.

Livets första H10-start

Livets första riktiga orienteringstävlingsstart, helt själv i skogen!
Vi drämde till med en anmälan i H10 när vi ändå var igång, Mycket lätt och Lätt har han klarat galant, dock då med mej eller morfar som skugga bakom.
Idag gled han genom Lillesjöskogen all by himself, i solsken och ösregn om vartannat.

-Kolla mamma, jag kom sexa! Eller alltså, det är ju också sist, men ändå! Sexa!

Så jädra stolt är jag.

Mamma har vaknat

Ett ben hänger inte med efter ryggbedövningen, men mamma mår prima.
Inget ont, aptit finns, hon skojar och är glad och gullig.
Regnet öser över Halmstadvyn och sjukhusfönstret och vi sätter all vår tro och hopp till läkarvetenskapen.
Det fanns mer än de tog bort, men det ska gifter klå.
Med det här glitterhumöret är allt möjligt.

Vi åker inte hem

Dom bytte dag, på prognoserna.
Idag kom den stilla vackra solskensdagen, med morgondopp och plattvatten och lunchdopp och täljspån och eftermiddagsdopp och vila och kvällsdopp och OS-handboll på liten mobiltelefonskärm.

Ingen åker härifrån när det ser ut så här, ingen.

Donsö hamnfest

Vi tog tre gummibåtar förbi Rävholmarna, väjde för sena swimrunnare i vattnen, och landade på hamnfesten på Donsö.
Loppisar och marknadsstånd och flytande båtmässa.
Princessen för 17 miljoner var flådig och grann, som ett nybilsdoftande komplett hem.
Barnen ställde sej ute på däck och började räkna ihop vad de skulle få om de sålde alla sina respektive hus och sen då möjligen kunde flytta in i båten alla familjer tillsammans.
Själv trivs jag i min gamla slitna teak.
Och med lite mindre folk omkring mej än på Donsö brygga.

Swimrunpublik

Lördag morgon, Stora Rävholmen.
Rakt utanför båten: En herrans massa snabbsimmare som med paddlar och skor tar sej mellan öar, kobbar och skär.
Och på klipporna ovanför: Samma lämmeltåg springandes och snubblandes över stenhällar.
Det är swimrun och Ötillö, och förbi oss passerar Mattias kusinbarn Oskar helt oigenkännlig i badmössa och nummerlapp.
Om vi ändå kollat startlistan i förväg, och vetat.
Förvåningen när jag i efterhand tittar igenom bilderna jag tagit, stannar upp, zoomar in.
Det är ju tamejtusan Oskar.
Vi kunde ju gjort banderoller och haft egen saftstation!
Daniel Adams-Ray passerar också, och lite för sent får barnen veta att de haft möjlighet att gapskrika TA AV DEJ DIN TRUCKERKEPS i kör på klipporna.

Trettiotvå kilometer löpning, åtta kilometer simning, fyra mil totalt.
Jag har det bättre på min båt.

Inga Tistlar idag

Äntligen trodde jag att jag skulle få kliva på Tistlarna för första gången, dit har jag velat sen första sommaren vi åkte båt.
Men.
Dagsfärska vindprognoser sa annat.

Så, hej igen Stora Rävholmen.
Kanundra om vattnet klarnat så vi lyckas dyka efter mina för-ett-par-veckor-sen-tappade glasögon den här gången?

Vrångö

-Mamma, kommer du ihåg det där huset? Det var där vi sa att vi kunde bo.
-Ja, och du skulle få åka båt till skolan på Donsö varje morgon. Gå till hamnen på andra sidan ön med din ryggsäck och passa färjan.
-Och vi skulle ha en trädgård med stockrosor.


Vrångö, mitt hjärta.