En Kläpp, en fredagkväll, en stjärnfallsnatt.
Perseiderna faller som furor och vi ligger på rygg på filtar och varma klippor trots sen timme och spanar upp i skyn.
Där! Där! Där.
Nu är det ju inga stjärnor som faller, utan snarare små sandkorn som brinner in i atmosfären, men vad gör det när jag ligger med en varm pojke på min arm och lever.
”Mitt första stjärnfall mamma!”

Mitt bästa liv.

Kusinbesök och krabbfångst.

Här, där jag lever och bor och finns, del två.

Här, där jag lever och bor och finns.

Från en som spenderat några tonår med att bistert gruffa så fort jag bett om att få ta bilder på brorsorna tillsammans var det nu väldigt roligt att få frågan om jag hade “lust att ta några familjebilder” på honom, Vanessa och Buster.
Hjärta hjärta er.

Svåra rutan “för ett djur” på sommarlovets läsbingo härmed ikryssad!

Morgondopp i hemmahamn.

Björnbär, korsord och gammeldansk.

Sjöklar lapplagad ribbåt och lyckan är gjord hojtar Dum-Dum!

Morgondopp, båtfrukost och lite hoppfullt fiske som enbart gav handfångad plattfisk vid badbryggan.

Opera i Varberg hör inte till vanligheterna.
Men nu!
Don Giovanni på Varbergs Teater.

Grodor, björnbär, hallon och kantarell.
Och lite skogsluft i den salta sommaren.

Onny Svahns gerillabroderi: Så sant som det är sagt!

Tre fredagsfina ungar på en blåsig fyrklippa.

Kvällsdopp under Mordor-moln.
Och nä, jag lyckades inte fånga blixten i ett knäpp, men väl på en stillbild ur mobilfilm.
Kvällsbadarna fick motvilligt dra sej upp på bryggan och resten av kvällens skådespel såg vi blixtra genom båtens tacklucka, där vi låg och försökte överrösta dundret med höjd volym på nya Buzz Lightyear-filmen.

Ankring med flong nytt ankare och flong ny ankarlina funkade utmärkt.
Hyfsat brännmanetsfritt plus ljummet vatten också, och så kom Janne och Marie och bordade för en förmiddagsfika på svaj.

Den här familjen och den här båten.
Sicken fin blås-sommar vi har ändå.

Blåskvällsdopp i otippat varmt hav.

Hurra för den här fina pappamorfarn!
Vi är så oerhört glada att du finns.

Igår körde Mattias och Tony ut och draggade efter ankaret som så snöpligt försvann i djupet när vi skulle lägga till på Nordö.
Ingen lycka.
De hittade lika lite lina som när Mattias snorklade mellan brännmaneterna direkt efter.
Idag tog vi till det tunga artilleriet, förstedykaren Martin af Bua.
Men nä, ingenting.
Såväl lina som ankare har borrat sej så djupt ner i tången att det inte står att finna någonstans.

Ka-tjing för båttillbehörsdetaljhandeln.