Långgrunt och vågigt och knappt en kotte.

Besvikelsen över att hamna på Naturum häromdagen när man tror att det är terrarium man ska till, den botades idag.
På nyöppnat tropikarium i Björkäng.

Röda kinder har hoppat, skuttat, klättrat, voltat och ramlat för glatta livet en timme.

Antingen har en blixt slagit ner i trädgården medan vi var inne på Naturum, eller så har mängden plommon helt enkelt knäckt det här stackars trädet i år.

-Kolla här mamma! Den här filmen är JÄTTEINTRESSANT!
Mitt inre gör en mental high five när Bertil kommer och drar mej i armen och vill att jag ska sitta jämte och lära mej om hur flyttfåglar kan hitta världen över.
Han vill lära sej, han älskar den här sortens utflykter.
Storebror är mest besviken.
Han hörde “Terrarium” när jag sa “Naturum”.
Men att hänga med Josse och Nils och Tage, samt med en plötsligt dagledig pappa som blev extrainringd på jobbet ända till tre inatt, det är ju inte så dumt ändå.
I en buske sitter en (vad det viskas) ovanlig svart Sorgmantel, kikarna flockas runt den och jag får låna en att ta bild genom.
Bina svärmar ut och in till den lille biologens oförställda glädje.
Och högt över våra huvuden svävar en havsörn.
Vingbredden är svår att föreställa sej, men Bertil mätte just mot sej själv därinne, så han vet.

Jag undrar vilken månad det kommer vara när den här lille ungen slutar fråga om vi ska gå ner och ta ett kvällsdopp vid varenda läggdags.

Innelek idag ja.
Och blåbärskaka till tretet.

Bomber och granater, idag blir det ingen levandes råd annat än att dra ur alla sladdar, sätta på förklädet och baka kaka.
Samt läsa bok.
Mysigt änna.

Vattenfall i Veddigeskog, en morfar och en mormor och hel massa små bäcköringar.

Värö mot Bois på Påskbergsvallen, regn faller och sol skiner och mål görs, lika många åt bägge håll.

Klippan och kapellet och kärleken.
Och fina folk jag tycker så mycket om.

Så kommer vi hem och så ser frukostinplockarsynen ut såhär.

En skattjakt och en OS-final, medan molnen mörknar och åskan börjar mullra söderifrån.
För sent att åka hem för att undkomma, vi flyr in under uppdragna kapell och ser hur de nyss så lugnet-före-stormen-stilla vågorna ökar och mörknar, och ovädret dundrar in med full kraft.

Den nyss så fullsmockade båtbiosalongen som visar damernas fotbollsfinal mot Kanada har tunnats ut till oss fyra, resten av åskådarna sitter stadigt var familj på sin båt.
Jag får gapa istället, så det hörs både till höger och vänster.
-NU SLOG KANADA I STOLPEN!
-SVERIGE GJORDE MÅL!
-HEDVIG LINDAHL TOG DEN!
-CAROLINE SEGER MISSADE, HON SKÖT OVANFÖR RIBBAN!

Sverige förlorar, åskstormen drar vidare norrut och vi lossar och åker hem.

Topp tre sommarlista:

1: Den blankstilla morgonen för några veckor sen på Kläppen, där det kändes som att vi tältade under kapellet och vaknade mitt i ett lent Berättelsen om Pi-hav.
2: Den blankstilla morgonen imorse på Vendelsö, då jag tog supen bort till Skagen-sandstranden på Älmö och såg bottnen glida under mej hela vägen.
3: Denna blankstilla kväll på Lilla Öckerö, då jag och Camilla och Lollo paddlar iväg i solnedgången.

Helt klart en värd båtsommar, det här.