Dom här bägge skolstartarna kvalar i dagarna in i tävlingen om bästa mönstermatchning.
I Bertils fall var det dock en smula ofrivilligt, med en kissolycka på Fästningen och påpassligt nyinhandlade brallor i väskan.
Men ändå!
Ingen kan säga att dom inte har stil.

Vad han ville fick Bertil köpa idag, när vi åkte in till stan efter att livets första skoldag var slut.
Han hade oerhört svårt att välja mellan ett par blommiga brallor och ett par glittriga enhörningsskor, och mamman nekade stenhårt till att han skulle få båda.
Till slut gick byxorna segrande ur striden, och jag fick lov att ta kort på skorna “så vi inte glömmer vilka det är tills jag börjar nånting annat.”
Dock förhandlade han till sej ett besök hos Bockstensmannen istället för skorna, och där var inte mamman lika svårbedd.
Medan vi gick upp på Fästningen lärde han sej om svenskar och danskar och strider och kungar och tjära i hål, konstaterade sen att Bockstensmannen blir lite mindre läskig för varje gång man ser honom, ritade därefter en vampyr inne på Rädd-utställningen, åt en glass på kaféet med Sveriges finaste utsikt och spanade på fartyg från kanonerna.
En bra dag.
Plötsligt går det att vara i Varberg igen.

Coronalösningen på första skoldagen:
Ett uteklassrum på gården!

Hand i hand längs nyponbuskarna går vi, på väg till livets första skoldag.
Bertil har blomskjortan på, han har valt den själv.
Han har hela sommaren varit helt obrydd om det här med att börja skolan, men när Alva berättade att hon redan för en vecka sen lagt fram vilka kläder hon skulle ha första dagen i skolan, tittade han upp och undrade om han kunde få ha blomskjortan.
Vi möter Alexandra, hon har varit och lämnat Cornelia i ettan, alla andra klasser börjar klockan åtta, F-klassen börjar halv nio.
Åh, säger hon. Kolla. Jag måste ta ett kort på er.
Hon tar ett kort, cyklar vidare mot sitt morgondopp, vi plockar ett nypon och fortsätter nedför backen mot skolan.
Bertil vill inte smaka.
Jag gnager av lite, och kastar det sen.
Som jag gjort tusen och tusen gånger på väg till min egen skola varje höstterminsbörjan.

Mamma, säger Bertil.
Vilken TUR att hon kom precis där så hon kunde ta ett kort på oss. Så kan vi spara det och komma ihåg hur vi gick tillsammans till min allra första dag i skolan.

Kläppenklippan, söndagmorgon.
Bertil ger Kjell sitt fiskespö och frågar:
“Vill du låna mitt spö? Jag kan visa dej hur man gör. Man fäller upp denna såhär, och sen släpper man här när man kastar.”
Kunde ju inte Bertil veta, att Kjell yrkesfiskat i hela sitt liv.
Han är ju bara Alvas snälla morfar som plötsligt kom på ö-besök.

Sommarlovets allra sista tysta vackra morgon.
Och vi får vara här och uppleva den.