Fredagseftermiddag i halvöns lilla självbetjäningsväxthus i Sanddamm.
Blomsterbarnet vill handla citrusträd, får nöja sej med minipåskliljor.
Ikväll ska vi ha femtioårskalas, sen blir det total innebandyhelg för samtliga slantar.

Titta vad Irene har stickat till mej.
En fullkomligt fantastisk Malin-tröja, i finaste isländska léttlopi-ull.

Den här tröjan kommer jag älska tills jag dör.

Det må vara fint att resa bort sådär ibland.
Men det är här jag vill vara.

Ja, hem till presenten, som tyvärr var en smula för åbäkig för att få ner i våra handbagageryggsäckar.
En alldeles äkta manet av Helena Palm.

Ja.
Ett halvt sekel fyller han idag.
Det firar vi.

Lördag i Gdansk.
Morgonpromenaden gick till ruffigare bastionskvarter, andravärldskrigsmuseet var stort och tungt och drabbande, den efterföljande paketjakten för Bärnstens-Bertil och hans mor; ljus och glad.
När de andra satte sej på dagens andra uteservering så “gick vi en sväng” istället, för Bertil hade siktet stadigt inställt på att hitta födelsedagspresent till pappan på bärnstensgatan med alla dess skatter.
Ett drömställe för en stentokig tioåring.
Present hittades, dagens spa-timme badades utan pappan (som fick huvudvärk efter gårdagens dito, vilket absolut bara berodde på varmt bad) och bluffstopp lärdes ut till ungdomen.
Och skymningen föll och stan var folkfylld och kvällens mexikanska restaurang värd sin halvtimmeslånga kö.
Imorgon smäller det.

Morgonpromenad för alla som inte bangade pga sovalänge (dom två stora i egna rummet) eller bokläsning (den lille i bäddsoffan).
Och sen kom vi hem till nyvakna smalögon, frukostfix och lite brasiliansk jiujitsu att mjukstarta dagen med.

Gdansk är en fantastiskt fin stad.
Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget, har mest bara hängt med.
Här är vackert och rent och gammalt och nytt och lagom avstånd och Bertil och jag gick på bärnstensmuseet idag och han gick runt med drömmiga ögon och ba: Jag önskar att det här stället kunde gå i konkurs och att VI kunde få det.
Under tiden satt de tre bärnstensointresserade på uteservering och värmde sej i vårsolen, och tänk, efter basilikabesök och lur-staty så hittade vi ytterligare en uteservering och slog ihjäl en timme till i eftermiddagssolen innan klockan slog bokad spatid och vi gick hem.

Noll förväntningar for the win.

…för en femtioårshelg i Polen!

Behind the scenes med hjälpljus i blåfärgad motsolskorridor.

Solen har gått ner, pappan och brorsan har gått till träning, Bertil och jag tänder ljus, kryper ner under yllefilten, och läser högt ur Mördarens Apa.
Vi har läst den förut, jag högt för Ruben när ett gäng år sen och Mattias högt för Bertil för kanske två.
Men det spelar ingen roll.
Världens bästa högläsningsbok går att läsa igen. Och igen.
Ikväll har Sally Jones fått det röda lilla trasiga dragspelet av Signor Fidardo, och satt igång att reparera det.
Lejonet ligger därborta i hörnet och nyper mej i tårna.
Hans yllefiltssoffa ligger i Bua, men i sinnet kan han vara vartsomhelst.
Ikväll: i skumma Alfamakvarter i Lissabon.

För jo, det blev en hel innebandyhelg av även denna.

Mamma?
Jo, mina kompisar, dom tittar på din blogg, och dom undrar om du kan börja lägga ut lite mer innebandybilder igen.

Vem kan motstå det?

Så, varsågoda.
Lördagens drabbning mellan Bua och Vinberg.

Well, blommorna verkar iallafall ha repat sej från de senaste dagarnas plötsliga lilla snötäcke.
Stanna här nu, våren.

Sällanlyx med pappa till vardagsfrukost, men just denna morgon ska pappan på hemlig femtioårsresa med sina polare, klockan 8:20 ska han infinna sej på busshållplatsen med finskjorta och pass i packningen.
Så, för egen del blir det en spännande morgon där jag går in och kollar av stalkerappen Hitta en gång i timmen för att se vart de blir av.
Lindhov, Kvibille, Kävlinge, Kastrup.
Fast passet hade kunnat stanna hemma för de blev kvar i Köpenhamn.

Ett förvånat rullgardinsuppsläpp.
Kaffe till femtonåringen och högläsning ur Mördarens Apa för tioåringen.
Tunga snöflingor när jag gick ut mot fyren.
Regnpiskor när jag vände hem.

Snigeln som korsade Krokstadsvägen var nog lika förvånad som vi.

Blankstilla måndagsmorgon, sol på röda slingan.
I skogen träffar jag Anneth, vi stannar till på en fika hos Lars Bertil och Irene innan hon sen hoppar i sin sexgradiga pool och det står klart att sommarn kanske inte är här riktigt ännu.
Men längtet.
Njutet.
Känslan.
Såna här dagar och hela långa mörka vintern är förlåten.

T-shirt i solen och luftgevärsskytte bredvid.
Den här känslan stannar jag gärna i.

Vårdag i Ambjörntorp, och risröj så farmor får sin utsikt tillbaka.

Den huggormen hade inte en chans.

Vi hade en hare med oss i skogen idag.
En Elof-hare, som kutade och drog.
Och sicket ljuvligt vårväder han drog ut oss i.
Morgondisiga Laholmsmarker, en ensam fiskeeka, plattvatten, ro.
Eller ja, åtminstone tills Elof ökade farten.

Orienteringssäsongen har äntligen börjat, efter tusen timmar innebandyhall.