Inslagna köksbordsklappar i väntan på gran att lägga dem under.
Två chokladkalendrar till honom, en pennkalender till mej.
”Idag är det halvvägs till julafton!”

Ett par veckor senare, men här är ett mindre urval av Selmas urval av mitt urval.
Niotusen knäpp, ett rekord jag helst inte vill slå igen.

Varenda vardag.
Skymningsmörker klockan fyra, en stor avdäckad i soffan och en liten skärmupplyst bredvid.
Mittemellanstackaren har ytterligare en timmes restid till hemkomst, och kolmörker när han hänger av sej, vid en tid då vi typ börjar fundera på om vi kanske ska ta båten ut till kvällsmat på nån ö, om årstiden inte vore den mörkaste mörka.

…och på väg hem från Ängarna körde vi till mamma, och till pappa.
Och veckans Varbergs Tidning hade dykt upp i brevlådan hos honom, sicken glad liten överraskning!

Studiedagsledigt från skolan och utflykt till vattenläcksrenoveringskaoset i Ängarna.
Mammas storasyster, mammas barndomshem.
Fint att få vara där på hennes födelsedag.

Åttiotvå år hade du blivit idag, mamma.
Du är inte här längre, men ibland blinkar det till och så är det som att du är här ändå.
Jag skulle bara gå in och kolla hur vi fixar seniorbiljett åt farmor Ewa, och så står du plötsligt där på perrongen och gosar med Bertil, alldeles levande.
Du fanns.
Och för det är jag så evinnerligt glad.

Nåt nytt idag också!
Jenny visar hur det funkar med gelli plate och triggar lära-mej-musklerna.

Ja det regnar och ruskar och december är gråblå, blöt och kall.
Dag efter dag efter dag.
Lite stjärnor i fönstren kanske hjälper lite, men vädret sätter sej på humöret ändå.
Ingen vill gå ut.
Skärmar är överst på välja-listan.
Golven drar kallt, ylle täcker denna kropp och fötterna får aldrig riktigt upp värmen.
Brasmys i all ära, men.
Mars känns fruktansvärt långt borta.

Maratonjobb i omväxlande ösregn och duggregn, på ett öde Andersberg i Halmstad där den största utmaningen var att hitta människor överhuvudtaget i ovädret, och därtill människor som ville ställa upp på bild.
Men nyheten är god, Andersberg är inte längre med på polisens lista över utsatta områden.
Och till slut hittade vi ett glatt gäng ändå.
Nu i ett Aftonblad nära dej.

“Längre mullet”.
”Sluta skolan”.
Jajamän.

Eftermiddag på Rosenfredsskolans kulturskola, där stopmotionelever och pianoelever och konstelever och musikalelever och teckendanselever får berätta för rödkappad lockhårig kängklädd reporter/fotograf (hon gled in som Hedvig i Snösystern!!) om vad just dom gör till Jul på Rosenfred.

Glögg och quiz och pingis och julklappslek i ladan i Berg.

Imponerad ändå att vi faktiskt drog på oss regnställen och gav oss ut i stormregnet på höstens sista poängpromenad, men bara tanken på ungarna och deras föräldrar som skrivit alla frågor, bakat alla kakor, snitslat hela banan och knutit upp allt gjorde att vi gick.
Sju deltagare fick dom.
Sju.
Och första ljuset tänt (av han som stannade hemma i värmen) vid brasan blev ännu skönare efteråt.

För ett bra tag sen for han om mej, och nu är det pappas tur att passeras.
Än så länge är det väl kanske bara håret som de facto har passerat, håret som han enligt arvsmassans alla regler troligtvis nog bara har kvar i sisådär tio år till.
Men ändå.
Längst i familjen!

Julmarknad på fästningen och middag på stan.

Ytspänning öppnad.
Lite besviken på mej själv att jag valde bort maneten när jag lämnade in mina (max tre) bidrag, för den stora plexiglasbilden (som jag spontanvalde i sista stund och som gjorde att maneten fick stryka på foten) blev tyvärr refuserad och nu blev det alltså endast två aluminiumtavlor (i olika storlek) bredvid varann.
Jag som valt så länge och noggrannt två små och en stor till den här triptyken, så det skulle se snyggt ut ihop.
Jaja.
Det kommer fler chanser.

Galleri Hamnmagasinet, fram till 20 december.
Öppet torsdag till söndag, 12-16.
Välkomna!

Fredagseftermiddag med filtmys och Solvokterenläsning, innan den här lilla filuren ska åka med sina kusiner på Skånehelg med inomhusorienteringar i Helsingborg.
Inomhusorienteringar ja.
På stora skolor, med möbelhinder och enkelriktade korridorer och kluriga kartor i flera våningslager.
Vintern kan, den också.

Tjugofem minuter gav han det ändå, femtonåringen.
Smått skeptisk, men okej med att testa ett program om Markus från Veddige som blivit Tapetmannen med hela Sverige på SVT play.

SA han verkligen KOSMISK GRÖT? och en oförstående rynka i pannan.

Jag njöt av varenda sekund.
Femtonåringen, not so much.

Adventsstämning på Hägnestigen.

Ytterligare en heldag i hall.
Innebandyns dag i Bua, unga mot gamla mot tjejer mot killar samt alla mot alla och mina kameror är fortfarande fulla med dans så jag satt där stilla i ledighet.

Sen: Brasa och schack och söndagsgodis och grilla i kaminen och alla hemma.