Stilla morgon.
Alldeles strax ska jag åka till Helsingborg och jobba.
Men först, en stund på stranden.
Stilla morgon.
Alldeles strax ska jag åka till Helsingborg och jobba.
Men först, en stund på stranden.
Han säger det så bra, Wisti.
När jag måste stänga av alla nyheter och lägga mej under täcket och fly till min alternativa bokverklighet istället (just nu på Yttre Hebriderna) för att jag knappt står ut med insikten att samtiden faktiskt HÄNDER.
När jag inte kan formulera mej.
Då kan han.
Utflykt till Hanging Rock på Teater Halland.
Teatervarianten av Joan Lindsays klassikerroman om ett gäng skolflickor och deras mattelärare som spårlöst försvann i den australiensiska vildmarken vid förra sekelskiftet.
Och, Sven har kommit ner till södern, hurra!
Över havet ligger dimman tät, och inne på museet uppe på berget visar Cassandra Köbbel och Carl-Johan Skogh vad man kan göra med det som växer nån meter under ytan, i dimhavet därute.
Tång, framtidens mat!
Konstlördag i Kungsbacka.
Vernissage för Anastasia Savinova.
Ja, sämre ersättningsbostäder har man ju sett, än den som Lars Bertil och Irene fick tag på medan hela deras vattenskadade hem ska avfuktas under några månader.
Nä, den här kylslagna dimman bryr vi oss inte om att trotsa, bara att gå ut i trädgården var som att gå in i ett moln av iskristall.
Vi blir inne idag.
Legobygge, äppelklyftor och japansk anime.
Jag saknar henne.
Vi saknar henne allihop.
I pappas uterum är det saft och Micki Fortuna.
Och nästan mer sommar än vår till och med.
Nästa punkt på att-göra-på-sportlovet-listan:
Testa luffarslöjd på Derome trämuseum.
Dagens fångst:
Tre havsörnar!
Ruben är på benen igen och våren är kommen till uterummet.
Sportlovsmåndag och plusgradstö, vi kör lite lera.
Nja, jag vågade inte släppa ungarna längre ut än dit korna går och trampar, men inne vid fågeltornet är det fin skridskois under snön.
Och skön sol på näsan.
Nationellt isdygn och mossen är fryst!
Luftpromenad för dom som är friska nog att orka.
Två feberungar därhemma, dassig start på vinterväders sportlov.
Flingor stora som knytnävar faller och Elof ringer mej och frågar om Bertil vill åka pulka.
“Har du SETT hur mycket det snöar? Såhär mycket har det inte snöat på ett helt ÅR!”
Och jag har sett, och barn väcks, och feber tas.
38,0.
De här knytnävsflingorna får snöa utan Bertil i pulkabacken idag.
Tar väl jag och litet feberlejon en stillsam promenad i solskenet då, ner till vattnet och tillbaka hem.
Det tar sej.
Kom an, våren.
Lycka är att ha en storebror på länk när provpluggning kräver algebrabokstäver som inte ens heter x eller y, och alla föräldrar i det här hushållet får fullständig panik av problem de förväntas kunna lösa.