Tidsfördriv för föräldrar/skjutsare medan Bertil går på bio med gudmor Mikaela och ser Skurkarnas skurk.
Tack livet och universum att jag slipper se den.
Fästningsrunda i lågsol är bättre.

…och båtkoll i hamnen.
Sånhär sommarkänsla har vi inte haft på flera veckor!

Nyöppnat:
Bua Alpin i Nord Svahns trädgård!

Våxtorp på besök och trumhejarklack igång!

Jag är inte jätteförtjust i mera snö, men.
Det är inte all bad.

Den ena isigare än den andra.

Det stämde.
Ikväll var det bara jag som rörde mej en meter från soffan.
Såhär tyst har jag inte upplevt Bua nånsin.

Snön yr därute.
Här inne är det brasa, godis och Bäst i test.

Tre snöskottningsadresser senare tänker min man citat “inte röra mej en meter från soffan ikväll, utom kanske för att hämta en whisky eller stoppa in en pinne i brasan.”

Ameh.
Det var högst blandade reaktioner på den här morgonens gardinuppdragning.

Pappa har opererat sin hand för karpaltunnelsyndrom, men min hand kan numera sticka både aviga och räta!

Jaja, bara glasdörrarna fortsätter vara stängda så går det att sitta i uterummet med en kopp te och inbilla sej att det är vår ute.
(Sanningen är 127 minus och ingen enda liten plusgrad på alla fjortondagarsprognoser jag kan finna. Den här vintern måste ändå vara den kallaste jag nånsin känt. Emigrationslängtan är ej nådig.)

Det kan vara nyttigt att råka trilla igenom havsisen när man tonårigt odödligt utforskar den.
Och då är det skönt att råka trilla igenom på insidan av sandbanken.

Drypande kall kille på hemvägen:
-Fick du nån bild när jag ramlade i?
-Nej, bara när du precis hade kravlat upp igen.
-Fan. Fast nu kan man nästan säga att jag har vinterbadat.

Som en nattlampa över byn.

Resten av dagen:
Innebandymatch i Kullavik och fullmånsfärd hem.

Med ytterligare en ofotograferad innebandymatch (för Bertils lag igår) blev det här ytterligare en hel helg i hall, och ja, skola.

Inomhusorientering på Chalmers.
Säsongens sista.

-Ska vi åka och kolla på en utställning på Kungsbacka Konsthall?
-Javisst!
-Det är lite kul, för det är en i vår familj som är med och ställer ut bilder där.
-Du?
-Nej, inte jag.
-Va? Pappa?
-Nej, inte pappa. Gissa igen.
Tveksam min.
-Eh, är det Ruben..?
-Nej, inte Ruben.
-Men det är väl inte jag?

Jo, mitt barn.
Det är du.

Melodifestival spelas någon annanstans.
I den här soffan hänger jag och the youngsters och tittar på Liverpool mot Newcastle framför brasan.

KOLLA vilken fin lampa jag har fått, och jag har inte ens fyllt år eller nåt!
Tack Casa Nilsson för att vi får ärva sånt ni får över.

Det är den hundrafjortonde januari och minusgraderna ligger stadigt över byn, klipporna och skogen.
Orka, våren.