Tio minuter över mellan tandborstning och skopåtagning.
Legokristaller in the making.
En enda tidig skolmorgon kvar efter den här, sen får han bygga hur mycket lego han vill resten av sommaren.
Bygga lego, läsa bok, måla gubbar, spela pokemon, sortera stenar, meta krabbor, bada, cykla, leka, fiska, campa, åka båt.
Titta på telefonen drar nog som vanligt starkt, men jag ska göra vad jag kan för att den andra listan ska locka mera.

Imorgon går Ruben sin fadder-runda, och om han klarar den har han ett grönt kort.
Det är snygg sving på honom, hoppet lever!
Bertil däremot, är mer enhandad forehandsving med förbundna ögon, varvat med lite golfbollssortering i raka rader på driving rangen.

Bäst är dom, bägge två.

Ett dagsverke och vedförrådet för vintern är så gott som säkrat.

Det går sådär med fordonshållandet i den här familjen.
Min apvarma bil ska snart få ett nytt AC-system för sjutusen, Rubens moppe står där den står och Bertils födelsedagsfådda lilla elcykel höll inte ens ett dygn.
Men han cyklar glatt runt på sin vanliga istället, Ruben sladdar flakmoppen vart han ska, och jag behöver inte åka särskilt mycket bil iallafall. Plus, märks ej i kall vår UND SO WEITER.
Och just det, snart kommer ju Susanne!
Och Bertil kanske får börja läsa tyska i höst om de hittar en tysklärare, då kan han få öva.
Das Auto.
Das Fahrrad.
Das Pritschenmoped.

JOMO - Joy of missing out.
Ruben och Kid har tagit bussen in till stan och Bertil och fem kompisar har tagit bussen in till stan, till minigolf och glass och strandhandboll och Medinakonsert och allmänt nationaldagsfir.
Här ligger jag och guppar i hamnen, med båtflaggan vajande och tärnor och måsar skriande på himlen ovanför kapellet.
Vissa av oss är bakis och ligger mest nere i ruffen och sover, men ibland kommer han upp och ut och spelar ett spel eller två.
Johnny spelar borta på Lollos, det hörs över bryggorna, Lemarc och Ledin och Sven-Ingvars.
Solen går ner bakom Biskopshagen och det är så fantastiskt skönt att slippa vara med på allt.
Hurra för Sverige!

Och ja, plötsligt är världens bästa grannar stora och vuxna allihop.

Nya bilder till ABBA-bandet Waterloo, på Trädgårns inomhusscen som inte längre är en scen, utan en bar med dansgolv.
Men gott om plats för blixtbygge iallafall, och vit fond på det så vilka snygga abbiga bakgrunder som helst kan klippas in.

Regntung KKV-frukost, idag hemma hos Kerstin Paradis i Måsarp.
Döden och livet i brasans sken.
Svårslagen torsdagsmorgon.

Tredje gången nu jag rycker in som ställföreträdande fru Cronheim och får hänga med på mingel med societeten.
Tack!

Det har varit en orimligt kall vår, men den här junikvällen känns ändå ljummen?
Syrenerna blommar för Viktoria ikväll.
Och jag är så tacksam för allt och alla jag får ha kvar.

… i Ängarna.
En mor mindre i år också, men hon finns där ändå.

Gråhimmel sprack upp och ja sades och pussar pussades och jag har visserligen egna barn men dom här små dägerna är nog ändå de finaste jag nånsin sett i hela världen.

Hamnhäng.
Livet bara fortsätter vara fint.

Om det är fredageftermiddag och solskensvarmt kan man få hänga med och bada campingpool medan morsan campingjobbar, det är sen gammalt.

Det fanns lite spring i benen idag också.

En röd prick vid min bild.
En röd prick vid min bild.

Offentlig konst i Kungsbacka har köpt, och satt en röd prick.
Jag är nästan orimligt sprattelglad.

Födelsedagsbonanza.

Inte lika dignande bukettbord som när farfar och gänget fyllde femtio, men ändå!
Liljekonvaljerna kom.
Och Svenska Fotografers Förbund skickade blomsterbud, det var otippat och roligt.

Nu åker vi hem.

Flera gånger frågade Mattias om jag verkligen inte ville gå ut och äta finmiddag på Smögenbryggan.
”Det är ju ändå din FEMTIOÅRSDAG.”

Men det ville jag inte.

Plock från charken och picknick på klipporna med mitt gäng.
Det finns inget bättre sätt att toppa en redan fantastisk födelsedag.