Jag har inte riktigt fattat när man ska använda stickmarkörer.
Det kan vara nåt med mönster, men det verkar ändå inte rimligt för då borde man kunna se på själva färgerna när man ska liksom mönstra.
Jag har inte helt begripit vad man har dom till ännu alltså, men nu är det så att jag äger stickmarkörer och dom är jättefina, jag beställde dem för flera år sen av en tjej i Skåne som tillverkade kartmarkörer av sin pappas gamla atlassamling.
Jag har haft dem hängande på min ryggsäck i brist på stickning, men nu, nu har jag ju stickning!

Såatte.
Jag har hängt ut dem lite i geografisk ordning sålänge.

Studiedag för lillebror och roadtrip med Irene och Lars Bertil “långt upp i Sverige” som Bertil sa när hans kompisar ringde.
3180 tranor vid Hornborgasjön innan vi kom (japp, dom räknar) och 6300 efter att vi åkte, nya blommor på Irenes föräldrars grav vid Kyrkefalla kyrka, fika hos hennes svägerska Lena i Tibro, ostshopping i Falköping och glass i Trädet.
Solsken och elva grader, efter dimväggen hemmavid blev det fem.
Så.
Jag blev alltså fyrtionio år gammal innan jag såg trandans vid Hornborgasjön för första gången.

Jodå, grannens häck kan man lita på.

Lång-lång promenad med två passeringar av Sanddamm.
Och årets första huggormshopp.

…med frysta jordgubbar och glass!

Och dimman från Danmark, röken från sjön.

Med två fantastiska ljushållarassistenter dessutom.

Moi mukulat!

Jag har tyvärr gett upp hoppet om att Ruben ska bli en läsare, men den här ungen håller åtminstone i.
Nu: Hans första (långa) bok på engelska.
-Jag hade beställt den i biblioteket på skolan och så såg jag igår att dörren var öppen till biblioteket när vi kom ut från klassrummet och då RUSADE jag och Signe dit och frågade om den hade kommit, och det hade den! Får jag läsa själv nu på morgonen istället för att du läser för mej?

Det är inte bara femtioåringar som ouppvärmt tjurrusande drar av hälsenan.
Det kan hända pigga tjugotreåringar på fotbollsträning också.

Mitt i en lugn jogg på Tuvasvallen utanför Halmstad igårkväll var det nån som fotade till Hugo rakt i vaden, bakifrån.
Men när han vände sej om var det ingen där.

Lågsol på måndagskvällsväg till stickkaféet i hamnen, och ett helt stilla hav.
Inga isflak vid bastutrappan längre.
Och jeansjacka på.

En dag i femman får Buaskolans elever vara med i matsalen och laga mat.
När Bertils dag äntligen kom, kom även Hallands Nyheter!

Vardagsrumsinnebandyn har flyttat ut i trädgården.
Nu är det vår!

Farmors slänt har växt igen - igen.

Felicia kom, sågs och segrade.
Majken var hopplöst förtvivlat besviken över att Saga fick minst poäng av alla.
Smash Into Pieces-fanet i soffhörnet skrudade sej även han en stund in på denna klädbytarkväll,
och själv hejade jag lite försiktigt på Greczula.

Trädgårdsmästaren vårstökar.

-Jag kanske har glömt hur man orienterar?
-Det har du väl ändå inte?
-Men kanske? Jag är mera van vid indoor nu.
-Vill du att jag hänger med dej runt?
-Ja tack.

En hel lång vinter i oskog till ända.

Den är klar.
Min allra första stickade riktiga grej, som inte är en halsduk.
Jag har stickat ett ok!
(Ja, en halsduk alltså.)
Fast med polo och resår och maskökningar och allt.

Fågelkvitter och skogsluft och noll täckjacka och högst upp i en tall sitter en koltrast och sjunger.
Och på Hägnestigen bjuds massipantåta och lektion i hur man maskar av.

Sådärja.
Underkategorilistan är påfylld.

Bra saker idag:
Solen skiner.
Det är 28 grader varmt i uterummet.
Jag kan sticka!

Underkategorilista på bra saker jag kan inom stickning:
Räta.
Aviga.
Byta färg.
Lägga upp maskor (kanske eventuellt behöver hjälp att komma igång med den första).
Ok (!)

Livet är bra, alltså.