Ett museum till, till Bertils glädje.
Mumier och hieroglyfer och skarabéer.

Solskensdag i februarikall huvudstad.
Herre på täppan på Stortorget, svanar i Stockholms ström, dubbelväggsnuddning på Sveriges smalaste gata, fika på Järntorget och isflak på Riddarfjärden.

Sveriges bästa museum, alla kategorier.

John Bauer-dag i stadsnära skogar.

Dom som inte säljer leksaker på loppis har snöbollskrigat färdigt och är nu inne i värmen och testar Tiktok-experiment.

Loppis på lekplatsen, en lukrativ affär.
Trettiosex tjänade kronor och snöbollskrig på köpet.

Vi vaknade till vitt.
Sicken tur att vi packat med termobrallor och underställ!

Ja, en båt rikare landade vi hos Emelie och Andreas och Liam och Nike i Älvsjö under sen fredagskväll och dukade fram kräftorna som fått åka isomsluten kylbox straight outta Bua till huvudstaden.
Sicken sportlovsinledning ändå!

Under en presenning i Finnerödjaskogarna stod den, båten som Mattias blocketsneglat på ett bra tag och som jag sa jaja till att åka och titta på när vi liks ändå skulle köra till Stockholm, och den var finare och bättre än väntat och ungarna jublade över eget rum under däck och villevilleville ha den och Mattias lovade att sälja motorcykeln och jag sa… jag sa jaja.

Vem vinner tävlingen “hitta flest småhus uppe på ladugårdstak” på den annars så oerhört sega E20-vägen mellan Göteborg och Örebro?

Strax på Malmö opera:
Dead or Alive, eller balladen om Kate Warne, världens första kvinnliga detektiv.

Näsa är tät och pojke får stanna hemma.
Medan storebror släpar iväg pulka mot skolans friluftsdag i Åkulla kryper jag och lillebror upp under filt i soffan och tittar igenom alla avsnitt av Världens Värsta Kungar.
Vi letar koltrast och kaprifol i skogen, dricker varm choklad och värmer bulle när vi kommer hem.
Lyssnar på Bruce Springsteens The Ghost of Tom Joad.
Poppar popcorn.
Ser Encanto.
Igen.

Vab är typ min bästa gren, faktiskt.

Granskott.
Koltrast.
Kaprifol.
Vattenpöl.
Hackspett.
Videung.

Dom har kommit nu.
Hoppet lever.

Ruben fick en att-göra-lista ikväll.
Jag vill också ha en att-göra-lista, sa Bertil.
Så plockade han fram pennorna, la dem på bordet, funderade en stund på vad han kunde tänkas behöva plita ner som var inom genren röja/städa/fixa sådär Rubenstyle, och så satte han igång.

Ta bort pennorna från bordet.

En krock är nära förestående i ryggcrawlövningsland.

Det blir successivt tillskott på tillskott till högläsningssoffan ikväll.
Spännande upplösning, hur ska det gå för Katinka och hennes kompisar?
Ska Tyranius lyckas förgifta hela Människoland eller ska Drottningen hinna emellan?

Det här är oerhört mysigt.
Oväderstristesshelgen är förlåten.

För ett år sen hade vi tre veckors minusgrader.
Då isfiskade vi på Björkasjö, tände lägereldar i skogen och åkte skridskor på havet.
Havsabborrarna simmade under oss, sparken som följde med huset när vi köpte det fick sladda runt utanför Båle kulle mot horisonten och ungarna undersökte fascinerat alla isvulkaner som ploppat upp.
Nu har de senaste helgerna sett ut såhär.

Iskallt sidledes regn, innebandyträningar (Mattias halltid är massiv) och ungar som mest sitter med telefon.
En kort sväng idag till Blomsterstugan i Sanddamm för några fönsterträd, och ja, det var den helgen.

Ny Jan Lööf-bok på bibblan och ruskväder lagom till ledig helg.
Igen.

Nio komma två säger telefonen och elva komma två säger distansen.se och jag tänker att jag borde sätta på Runkeepern för att mäta exakt men jag hatar när den säger hur långt jag kommit var femte minut och det kanske man visserligen kan stänga av men mest av allt undrar jag hur i hela friden det gick till att jag blev en person som bryr mej om kilometrar och så tänker jag att jaja, bara jag åtminstone inte blir en sån person som lägger upp löprundor.