Fika på medplockade trädgårdsbär, optimistjollekurs i viken och mammaochpappadejt på glassbryggan.
Lite krabbfiske på bryggan nedanför, där snart pappa var den ende som satt kvar med håven i högsta hugg, och stilla stensitt i kvällningen.
Nu hade vi såklart just en väldigt bra liten stugsemester, men med ett sånt här hemma behöver man egentligen inte åka någonstans.

Schersminen, rosorna, lavendeln och de sursöta små röda vinbären, trädgården har exploderat sen vi var hemma sist.

Islandshästridning till frukost, och sedan hem.

Klockan är tjugotvå och även om skymningsljuset dröjer sej kvar ute på campingen är det skumt för små barnkroppar inne bland träden.
Varsin ficklampa, ett gäng lysstavar och sen; en rundtur bland känna spaghetti, räkna reflexer, identifiera ljurläten och lägga ihop bokstäver till ord.

Cykeltur bland söta lamm och vackergiftiga fingerborgsblommor längs strandängarna i Haverdal.
Nere vid vattnet ligger grottan Jättastuan som enligt legenden beboddes av en jätte som en gång blev så arg att han kastade sten mot folket på stranden. Så väldigt jättelik kan dock inte jätten ha varit för om jag varit lite mer ovig hade jag inte ens lyckats åla mej in i hans stuga.
Men kvällen är ljum och stenarna varma, och utanför grottan hittar vi en geocache utan att ens ha letat efter den. Jag hade nästan glömt att geocaching finns. Bra utflyktsnöje ju!
Note to self.

Och jag fick plötsligt morgondagsjobb och måste vinka hejdå till domhäringa klätteraporna för att lämna campingsolnedgången och köra hem över natten.

Så tittar solstrålarna fram under mörkmolnen i Alf Hambe-land.

Sandkorn som yr smått smått smått ovanpå varann i den annalkande stormen.
Några surfare ger sej ut, fotbollen slås rakt upp i luften och landar nånstans i Vilshärad.

Skraltiga karuseller och roligt vattenland.
Heja!

Lite golf på det, och det gulligaste scorekortet jag sett på den här sidan Suseån.

Den stora efterstrand-tröttheten.

Flera kilometer av sand sand sand.

Fläderdoft, grunda stränder och barfotaliv.

Fem dagar stugliv framför oss, och den här speleglade pojken som upptäckte sin egen nuna på en hel väggrad full av broschyrer i receptionen.

21 grader i vattnet och solen står lågt.

Eftersom den vackert björk- och blomklädda stången fick stå alldeles bortglömd hela kvällen medan vi hade fullt upp med att hålla fast tältet från att blåsa till Danmark, så fick vi sjunga Mormors lilla kråka och Små grodorna en dag försent istället.

Solsken, storm, ösregn, solsken, ösregn, storm, solsken igen.
Man kunde nästan tro att den här midsommaren var en tevereklam.

Pappan facetimar uppifrån Hohe Salves topp och mammans alplängtan når oanade höjder.
Dom ska gobbalandskampa därnere ikväll. Och ölfestivala imorgon.
Glad midsommar till Hopfgarten!